Däckad
"Laundry"
2kg kläder, 60 THB
De luktar starkt av mjukmedelsparfym. Tack och lov rätt gott. Men jag känner mig parfymerad, jämt. Vilket inte alltid känns rent utan mer lite kladdigt, i synnerhet i värmen.
Nu har det regnat i 3 dagar, fast det är ändå varmt. När allt är blött spelar det inte nån roll längre. Värst är att det gör ont i ansiktet att köra moppe i 70. Skinnflådd.
För snorkelgästerna är det ändå mycket roligare att snorkla än att sitta på hotellet i regnet en dag, så det känns fint att vara där och vara positiv.
Vattenpölar, vattnet sköljer varmt över fötterna när jag plöjer genom dom.
Mysigt att komma hem till nystädat och renbäddat :-)
---
Blod kvar på vägen när jag åker till byggaffären.
På morgonen kom vi precis efter olyckan, två moppar. Jag stannar bilen framför den skadade mannen på gatan för att blocka/skydda de som är där. Min kollega, brandmannen, går ut och hjälper till. Det var redan två svenska tjejer där, den ena stabiliserade mannens huvud. När ambulansen kom var det de tre vita som proppsade på att flytta patienten utan att röra nacke och rygg. Det såg snyggt ut.
Lite konstigt att det på en gata i Thailand är tre svenskar som ger första hjälpen, ingen thai. En thai larmade och översatte. Fast.. många svenska dykare med träning här. Det är kanske mer det än att vi är i Thailand.
Jag var lite orolig att vi skulle bli indragna, att de skulle tro att jag kört på dem eftersom jag stod som jag gjorde när polisen kom.
Mot tisdag kväll känner jag mig febrig, går hem och äter ipren. Dagen efter tar jag ipren och vill va i butiken men blir hemskickad. Ingen dykning på torsdag :-(
Jag som skulle ha min första DSD (Provdyk)
*suck*
Safe-ar med att äta köttbullar med potatismos o lingonsylt på "Black Pearl", gott men håglös, jag saknar aptit. Servisen är trevlig och det är en tröst "Kun-Kim, Sabai-di mai?"
Senare på kvällen ser jag något intressant i toan som tydligen kom från mig.. blod! Ooops, jag kissar blod! Det kan inte vara helt ok. Så på morgonen åker jag till Dr Salarin, tvingar mig att försöka äta frukost på vägen men osafe-ar och får en kopp vidrigt kaffe och ris/kycklingsoppa. Petar i maten, betalar och går.
Dr S är bra, mäter blod och urin och säger att jag har Dengue. En grej med det viruset är att blodplättarna minskar för de som gör plättar i ryggen är angripna. Så jag är alltså typ blödarsjuk nu.
Och då är det ju inte bra att blöda inuti…
Man kan förblöda, tappa blodtryck, svimma och dö i Denguechock. Annars är det bara jobbigt några dagar.
Hon ger mig antibiotika för urinvägsinfektion och ordinerar vätskeersättning och att jag håller mig i absolut stillhet. Blöder jag eller är yr ska jag till sjukhus! "Fattar du?"
För förra året var det en kvinnlig turist som var yr ett par dagar på hotellet och sen dog. Jobbigt.
Det känns i allafall ok att ha en riktig diagnos, för man vill ju inte verka gnällig.. "Jag mår lite dåligt…".
13 dagar här, måste alltså fått det här. Bra det, för den sort (av 4) man haft blir man imun mot. Fast nästa gång blir det värre...
2kg kläder, 60 THB
De luktar starkt av mjukmedelsparfym. Tack och lov rätt gott. Men jag känner mig parfymerad, jämt. Vilket inte alltid känns rent utan mer lite kladdigt, i synnerhet i värmen.
Nu har det regnat i 3 dagar, fast det är ändå varmt. När allt är blött spelar det inte nån roll längre. Värst är att det gör ont i ansiktet att köra moppe i 70. Skinnflådd.
För snorkelgästerna är det ändå mycket roligare att snorkla än att sitta på hotellet i regnet en dag, så det känns fint att vara där och vara positiv.
Vattenpölar, vattnet sköljer varmt över fötterna när jag plöjer genom dom.
Mysigt att komma hem till nystädat och renbäddat :-)
---
Blod kvar på vägen när jag åker till byggaffären.
På morgonen kom vi precis efter olyckan, två moppar. Jag stannar bilen framför den skadade mannen på gatan för att blocka/skydda de som är där. Min kollega, brandmannen, går ut och hjälper till. Det var redan två svenska tjejer där, den ena stabiliserade mannens huvud. När ambulansen kom var det de tre vita som proppsade på att flytta patienten utan att röra nacke och rygg. Det såg snyggt ut.
Lite konstigt att det på en gata i Thailand är tre svenskar som ger första hjälpen, ingen thai. En thai larmade och översatte. Fast.. många svenska dykare med träning här. Det är kanske mer det än att vi är i Thailand.
Jag var lite orolig att vi skulle bli indragna, att de skulle tro att jag kört på dem eftersom jag stod som jag gjorde när polisen kom.
Mot tisdag kväll känner jag mig febrig, går hem och äter ipren. Dagen efter tar jag ipren och vill va i butiken men blir hemskickad. Ingen dykning på torsdag :-(
Jag som skulle ha min första DSD (Provdyk)
*suck*
Safe-ar med att äta köttbullar med potatismos o lingonsylt på "Black Pearl", gott men håglös, jag saknar aptit. Servisen är trevlig och det är en tröst "Kun-Kim, Sabai-di mai?"
Senare på kvällen ser jag något intressant i toan som tydligen kom från mig.. blod! Ooops, jag kissar blod! Det kan inte vara helt ok. Så på morgonen åker jag till Dr Salarin, tvingar mig att försöka äta frukost på vägen men osafe-ar och får en kopp vidrigt kaffe och ris/kycklingsoppa. Petar i maten, betalar och går.
Dr S är bra, mäter blod och urin och säger att jag har Dengue. En grej med det viruset är att blodplättarna minskar för de som gör plättar i ryggen är angripna. Så jag är alltså typ blödarsjuk nu.
Och då är det ju inte bra att blöda inuti…
Man kan förblöda, tappa blodtryck, svimma och dö i Denguechock. Annars är det bara jobbigt några dagar.
Hon ger mig antibiotika för urinvägsinfektion och ordinerar vätskeersättning och att jag håller mig i absolut stillhet. Blöder jag eller är yr ska jag till sjukhus! "Fattar du?"
För förra året var det en kvinnlig turist som var yr ett par dagar på hotellet och sen dog. Jobbigt.
Det känns i allafall ok att ha en riktig diagnos, för man vill ju inte verka gnällig.. "Jag mår lite dåligt…".
13 dagar här, måste alltså fått det här. Bra det, för den sort (av 4) man haft blir man imun mot. Fast nästa gång blir det värre...
Kommentarer
Trackback
