Jocke på äventyr

Äntligen fick jag titta förbi här, det känns helt rätt.

Som barn spelade jag klarinett i en orkester. En låt på vår repertoar var ”Great Gate of Kiev”, (Modest Mussorgsky). Pampigt och därmed långsamt, vilket jag antar underlättade för oss ungar. Titeln har på något vis hängt kvar i hjärnan men nu fick jag då se den. Lite antiklimax ärligt talat. Inte minst för att den är rekonstruerad och man vet inte riktigt hur den såg ut när den var "Great".

 

På väg från flyget, när jag som vanligt slår mig genom muren av dyra taxierbjudanden och tar bussen ner till city, ser jag de förbluffande höghusen, lika grå och kul som de Sovjet byggde runt Europa här och där.  Ubrar mig till hotellet från bussen.

Hotellet ligger centralt, men i ett suspekt kvarter. Jag leds in i mörkret av en främmande man för att hitta hissen till tredje våningen. Man får stryka längs väggen för att hitta knappen. Rummet lika litet som sängen, wifi fungerar inte och det är en stor spegel på väggen bredvid sängen. Nåja. Jag har nattklubbarna med dess flickor i kaninöron utanför som dunkar fram musik hela natten under fönstret. Det är billigt…det är billigt… tänker jag då. För övrigt flickor i kaninöron som mycket riktigt på håll ser att jag inte är ett dugg intresserad och drar inte i mig som i andra män. Lite bra och samtidigt lite exkluderande.

Det slår mig mer påtagligt så här irl, att de faktiskt är i krig. Nu och då. De samexisterar med de som talar ryska, det verkar inte finnas en lokal ovilja mot dem som i en del östeuropeiska länder. Men släkt och vänner har farit illa eller dött i kriget i öst. 
En skjutbaneinstruktör berättar att de värsta dårarna, som tröttnat på att illegalt jaga utrotningshotade djur, kommer till krigsområdena för att jaga människor. De skjuter vem som helst och det hamnar i den allmänna statistiken och skylls på de stridande parterna. En klump i magen växer och jag blir illamående igen, nu när jag skriver om det …

Med en privat guide åker jag runt stan och skummar ytan av sevärdheter. 
https://kievprivatetours.jimdo.com
Det passar mig perfekt, är det ointressant kan jag trycka FastForward men stanna i detaljer där det är spännande. 
De har alltid legat geografiskt bra till. Man har hittat mammutben och mammutjägare, 20.000 år gamla, vikingar (sägs) ha passerat på väg till svarta havet och Istanbul. Möjligen gav de namnet ”Rus’” till de östslaver som bodde här. Skrönor antyder kopplingar till Rurik, Roslagen, Ruotsi men jag har inte hört att det är annat än lösa hypoteser. När Kiev skövlades av mongolerna drog drottningen till Moskva och tog med sig namnet Ryssland. Därför säger ryssar i dag att deras vagga ligger i Kiev, vilket skrämmer med tanke på hur det gick med Krim.

Ett monument för broderskap mellan Ukraina och Ryssland, en skinande stor båge, sticker lite i ögonen och en del vill såga ner den. Andra menar att det är historia.

 

Ett ställe jag verkligen vill återvända till, är en utgrävning i ”Crowd Fund”-stil. De har hittat väldigt gamla ruiner men ingen vill finansiera utgrävningen, här: 50.459120, 30.525684
Nu är det en liten grupp som guidar ner i underjorden på ideell basis.

Så de tog törnar från Polen, Litauen, Ryssland. Införlivades i Sovjet och skövlades under andra världskriget. Jag har nog inte dragit den slutsatsen, att Hitler och Stalin gjorde upp till stor del på Ukrainas mark. Röda armén brände jorden och sen kom tyskarna med massavrättningar och deportation till förintelseläger. Var sjätte ukrainare dog. Men Sovjet byggde... monument, stora som frihetsgudinnan. Många. Och rev kyrkor.

En utställning vi besöker (I fundamentet till detta monument), visar täcken stoppade med människohår och handskar sydda av människoskinn. Så fruktansvärt påtagligt att se.

Men åter till mindre fasansfulla saker. Guiden bir upprörd över mitt Stockholmska sätt att nonchalera ’röd gubbe’ och strosa över sexfiliga väger mellan bilarna. Hon har nog rätt.

Borsh och små knyten (dumplings?) hjälper hon mig hitta men även en väldigt god hamburgare med ädelost.

 

Besöket vid Pripjat, Tjernobyl var intressant. Återigen, jag har aldrig riktigt placerat var det låg. Det var ju ”någonstans i Sovjet”. 
http://www.chornobyl-tour.ua
Kärnkraftverket ligger i Ukraina på gränsen till Vitryssland. Eftersom vindarna var västliga och nordliga, drabbades det stängda Vitryssland hårdast av alla. Men i tysthet, än idag.

 

Den kontaminerade zonen är idag som ett laboratorium. Hur ska växter och djur bete sig? Vi ska se den ”Röda skogen”, där strålningsnivån är så pass hög att alla mätare i bilen börjar tjuta bara vi kör förbi, men den är inte så röd nu eftersom de träd som tvärdog 26/4 1986 har man grävt ner i marken. Inget att se alltså. 
Den tomma staden Pripjat har blivit skog, fotbollsplanen är full av träd, husen skyms av all växtlighet. På bilder ser vi den sovjetiska drömstaden. De hade allt, som en målning i ”Vakttornet”. Där visades det sovjetiska systemet upp för besökare.

 

En gammal sovjetisk radarstation med en enorm antenn besöker vi. Den skulle se USAs missiler avfyras. Men triggades även av moln … tack vara en operatörs tveksamhet med att larma, undveks kärnvapenkrig en gång.

 

Med ’hög strålningsnivå’ menas att stå där 20 timmar så är det som en röntgenplåt.

Lite kortfattat. Men åk hit själv då! <3 

Nu ska jag till Bangkok och hoppas få träffa Erik och Hardy. :)

 

 

 

Det har varit ovanligt regnigt, lite uppfriskande och skönt oftast. De soliga dagarna är så varma.
Vad gäller turister tror jag mest det är kvinnor som saknar solen. Barnen bryr sig inte om vädret, de är snarast lättade av att inte leka i solen. Männen vill ha en öl och god mat…

Saknar vänner hemifrån ibland.

Två dagar i rad inställda turer. I morse står vi utan tak på en pir i ösregn och väntar. Beskedet blir att det är hög sjö som ökar under dagen så vi bryter och skickar hem folk till hotellen igen. Blandade känslor för både oss och gäster, men de flesta är glada att vi inte ger oss ut till varje pris. Dock en moppefärd på 5mil i hårt regn. Fast en snabbdusch och torra kläder så är livet fint igen :-)

---

Lördag, mat, lära lite Thai av chaufförerna Eang och Ruun sen till Job2Do-konserten. Många där. Öl. Ösregn. Lervälling. Bandet är Thai med rötter från Koh Lanta, publiken mest Falanger. Jag gillar det! Men stannar inte hela konserten för jag vill sova.
Mitt klipp med mobilen:

http://www.youtube.com/watch?v=6-CDdUZQcNw

Nu har den kommit. Det har hänt. "The missing link"

När mitt rum städades sist satte värden dit en plastskiva i avloppet under duschen! Det är den grejjen som gör att det blir ett vattenlås. Överallt annars har de tydligen plockat bort den vilket gör att det luktar illa jämt. Lycka är att ha ett fungerande vattenlås :-)

---

PS
Agneta åkte tillbaka (ca 4 mil) och letade efter kattungen dagen efter… jag kan inte låta bli att känna respekt för engagemanget.

---

Det är inte bara sol och vackert, utan snarare lite mulet och duggregn. Och kollegor har ont i öron, sår på benen, är stressade mm Fast det har vi väl lite till mans, fast det märks mer här där vi är tillsammans så mycket. Och nu ökar trycket… kul, faktiskt. Ja, inte sjukdomar utan antalet gäster på ön.
Jag har suttit på Chada och pratat med gäster, om snorkling, dykning och allt mellan himmel och jord. Och jag kan ju inte låta bli att hjälpa barn i poolen som aldrig lärt sig snorkla eller ens sköta om sin mask. Det är uppskattat.
Men i morrn, tidigt, blir det dykbåten, en Scuba Review på Koh Haa.

---

…som blev tre jättemysiga dyk med en nöjd och glad gäst :-)
Själv är jag glad eftersom jag guidade där ensam för första gången och kom tillbaka till båten(!) med gästen på 50 bar! :-)

På kvällen blev det utsökt pasta på Corner bar, sen "Open Mic" på Irie. Kompet som erbjöds var kasst så jag sjöng acapella. Agneta har en störtskön röst, det är roligt!

Under en omkörning av en bil som samtidigt körde om en mc, i mörkret.. blev det svart sen blev jag ett blindstyre i 70… regnponchon i framkorgen, blåste upp och la sig över lampan, sen över ansiktet. ooops.

Min dykväska har möglat!
En dykväska som är fuktkänslig. Konstigt.
Den har stått i mitt rum en månad, nu är den vitprickig, Och necessären som tillhör, och hänger i badrummet, är prickig också.
Nu har jag fixat en textrad på thai från Google translate, där jag vill ha sprit eller klorin att tvätta med.
En thaikille rättade texten lite, det blev visst att jag ville dricka sprit och klorin :-)

En dag i butiken. Bokat, sålt, inventerat, fixat lite formulär, städat. Jag trivs. Smällen när alla kommer samtidigt kl 17-20 går bättre och bättre!

---

Jag blev inhoppare på snorkelbåten på måndag. 4-islands söder om Koh Lanta.
Det är kul och skönt att vara ute och åka, prata med folk, släpa runt folk på en livboj och peka på saker i vattnet. "Emerald cave" fortsätter också att vara ett häftigt ställe att simma in på.

---

December, redan! I dag är jag ledig igen, funderar på att åka till norra Lanta och titta runt, det verkar lite mer landsbyggd där.

---

Fick med mig Agneta och Simon :-)

Vi tog moppefärjan över, det är en liten longtailbåt, vinglig och skruttig. Jag la mobil och allt i en drybag innan, så mycket litade jag på den båten! Sen körde vi bortsidan runt Lanta Noi på en lång rätt oanvänd asfaltsväg. Vi körde sakta och det var spännande att se palmoljeträd, gummiplantage och lite vanlig landsbyggd.

Sen gick hon och letade efter modern. Byborna tyckte hon kunde ta med sig katten. Efter en halvtimme släpptes den äntligen på en gård där det fanns andra kattungar. Nåja.





Långt ner på ön, där de inte var så vana vid turister åt vi lite mat och på vägen hem körde vi längs stranden med vattnet sprutande i vattenbrynet, härligt. Önskar bara det vore en häst istället.

Klart att moppen dog och stranden blev mjuk. Sista 500m släpade vi oss med tunga moppar i lös sand :-(
Med en kvist pillade jag bort sand runt tändstiftet och kom igång igen :-)

Det hängde ett konstigt moln med nån sorts knott vid ett hus...

Efter en lunch på "Somewere Else" , detta vackra ställe att sitta och äta och slappa på, åkte vi ner till grottorna. 300 Baht i inträde och vi tre får en egen guide som leder oss upp på berget. Ännu hela och rena...

Datorminnet dog. Värmen och fukten är en hård utmaning för en lap top. Jag hittade dock en affär i Krabi (PS computer) som kunde ta hem nya.
Fast en kollega hade ett par som han inte använder vilka jag kan låna tills vidare.

Min dator. Min fasta punkt.

Den har fått en liten USB-fläkt under sig nu, vilken visade sig vara rosa vid uppackningen. Vit dator, rosa fläkt. Sött. Dessutom repeterar jag för att lära mig Thai, så jag svarar ideligen av misstag tjejer med "Kaa" (feminin form). Suck.

Mer och mer koll i butiken, det är fasiken kul att sälja! Särskilt som det är bra grejjer.

Nu har jag dykt. Äntligen. Koh Haa, Hin Daeng, Hin Muang och i morgon Koh Rok. Där finns det mycket kvar att lära vad gäller kunskap om dykplatserna men roligt! Favorit hittills är Hin Daengs färger och liv.

---

Vädret har blivit bättre nu, mer sol, mindre regn. Koh Rok var bra, jag guidade 3 st och det var kul! Stor scorpion fish och en marmorerad stor snäcka, massa muränor mm. På det hela taget en rolig dag! Till!

Måndag, ensam i butiken hela dagen. Men städade och pysslade. Trycket är mellan 17-20. Då vill alla handla, boka och prata. Då ska morgondagen planeras, båtarna kommer tillbaka och all staff kommer in. Vi stänger 20 nu, 5 i kommer ett gäng in och 20.30 har jag sålt 4 snorkelkit. Det var roligt, fast trött o hungrig.

Kollegorna ska ner och grilla, det låter kul, men får inte tag i en riktig köttbit… och det börjar regna. Jag äter istället middag med tre reseguider på "Pa-Pa". riktigt snyggt ställe, svenskägt förstås. Räkpasta. Lagom kryddigt. Sen ska jag hjälpa en guide att få igång hennes skrivare (bara, ärligt). Hennes lgh ligger mitt i Saladan på en bakgata, det är fascinerande att se hur de bygger. Man kan gå vilse bland dörrar och gångar. Hennes rum är iskallt. Hm. Nån som inte betalar elen själv.
Hon hade inte admin behörighet på datorn så det gick inte.
Hem i ösregn. Jag tänker att ingen nog ser mig, tar av mig shortsen och lägger i dry-bagen och kör hem i kallingarna…

---

Ledig. Dags att betala hyran i dag. Och köpa tandkräm…
Det kan bli grottorna i dag, med guiderna som är lediga.
Sol ute, fågelkvitter, jag öppnar skjutdörrarna åt båda balkongerna och stänger av ACn. Någon hänger tvätt på gården. En gäst på hotellet mitt emot äter frukost på balkongen.
Det känns avspänt och skönt. Tar ett glas juice och en macka med philadelfiaost.

Nu sticker jag och tar en kaffe nånstans.
Kameran borde med, för få foton.

Skickad till sjukhus i Phuket

4,5 timmars resa (220 THB), enkel. Jag hittade platsen minibussarna går ifrån och köpte biljett. Det var inte helt lätt för personalen var av den sorten som inte vill prata. Planen var att ta den första bussen, hinna vara på sjukhuset och sen ta sista bussen hem igen 15.30.

Bussresan var ok, lite små säten och inträngd, men ok. När jag landade på busstorget i Phuket, visade det sig att det finns TVÅ sjukhus. "Bangkok Phuket" och "Phuket International"
I samråd med en snäll tant på busstorget valde jag det förstnämnda.
Hon säger att jag ska ta en mc-taxi om jag har bråttom. Hjälm på, typ för liten ridhjälm. Och en liten tanig man i 70-årsåldern kör mig. Perfekt, smidigt, snabbt, schysst och rätt sjukhus! :-)

Väl inne blir jag så väl omhändertagen! Allt är fräscht, någon följer mig hela tiden. Leder mig snabbt till registrering, till prov, till doktorn till fler prov, ultraljud och tillbaka till läkaren. Flyt!
Och alla tog sig tid, var trevliga och proffsiga. Diagnos, medicin och klart! För 1.200 kr
(Glatt berättar dom att jag dessutom har njursten, men det kan dröja innan det märks)

Hit kan man ju åka om man är sjuk! Nu förstår jag att många gör det, ögonoperationer, tandvård och operationer som är väntetid på hemma.

Tar en annan mc-taxi, där stördämparna går i botten och farthindren är …en påminnelse om jordbruksmaskiner på stålhjul utan fjädring.
Med 20 min till godo kommer jag till bussen, och åker hem igen!

---

Så sakteliga börjar jag jobba igen i butiken, det är kul! Vill ju dyka men det här läker långsamt. Jag har inte någon tidigare säljerfarenhet, men att sälja en bra produkt till någon som vill ha den är roligt!
Det är dock mycket småregler att lära. "Den grejjen kostar si om så fast inte om man köpte den också fast då blir det såhär…"

Att vara sjuk har tagit ner kroppens rörlighet, för det har gjort/gör ont. Jag rör mig segt vilket är frustrerande.

Vi var och tittade på en plats vi hyr på resort "Cha-da" där en av oss skall stå och ge info och göra pooldyk. Verkar kul!

Jag är ju ingen nattsuddare i hög volym, så jag hänger inte med på nattrundorna. Men jag gör en del egna små förankringar. "Black Pearl" Har god mat! Lite för dyrt för vardags men dessutom en helgo servitris som blir glad när jag kommer, sånt gillar jag. …hon som trodde jag var pappa till snorkelguiderna…

Och grannhotellets souvenirbutik drivs av en som kan engelska bra, så jag stannar till där ibland och ställer mina thaifrågor, och lämnar tvätt (30 THB/kg) och idag köpte jag en liten glad munkfigur.

Jo, i förrgår var det Krabi och hämta arbetstillstånd! Nu är jag på riktigt :-)
(hittade god "parma" också).

Polisen blockar söder om Saladan. Hjälmkoll.
Det är lite Stockholms skärgård här, en bit från den riktiga lagen. Barn kör mc, inga hjälmar mm
Utom ibland, när till och med polisen har hjälm.

Klassiskt nog har vi svenskar bälte o cykelhjälm hemma men här kör vi lätta motorcycklar, fulla i regn på fel sida av vägen utan hjälm.

Men det är ju så varmt…
Och får man inte löss av lånehjälmar får man väl svamp i hårbotten.

Nu råkar jag ju dels vara febrig och ynklig och har kastat linsen så jag ser bara på ett öga.
Dessutom har olyckan häromdagen fått mig väldigt försiktig.

Jag kör med tanter o barn vid vägkanten!

Jag ska till doktorn. Och jag har varken tid eller lust att vänta, tjafsa, eller hyra hjälm. Vänder tillbaka mot Saladan och funderar på taxi, när den universella undergroundrörelsen "vi blåser myndigheten" kickar in.
En thai pekar på en kompis "Följ honom!" vilket jag gör. Småvägar, över fält o bakgator, lerstigar och över några plankor över en å och kommer upp på andra sidan spärren!
Jag var nog gladare över den där gemensamma, ordlösa, utflykten med min ledsagare än det faktum att jag kunde köra till doktorn!

Nu har dom stått där på förmiddagarna några gånger. Så nu räcker det att peka på huvudet så svarar både falang o thai med Ja/Nej om de är där igen. Små möten, små utomparlemtariska revolter på det lite söta sättet.

---

Baren "Bajen" har en tuk-tuk som kör runt och spelar svensk musik och vinjetten till "Idol".
Känns sjukt. Men de visar avsnitten på sin bar tydligen. Och vill folk se det hemma vill de väl se det här.
Själv tittar jag inte på på TV varken här eller där, det var nog mer när barnen var små. Fast har det inte blivit sämre TV också? Eller är det jag. Tacka vet jag nedladdning! Eller de "Play"-funktioner som börjar bli bra. Vet jag när och hur mycket reklam jag skall utsättas för är det lättare, som "Inslag 2/4 35s kvar tills klippet startar".
Behov, marknad, födkrok. Jag kan se det… men tycker ändå att tuppar som gal och hundskall låter bättre.

"Laundry"
2kg kläder, 60 THB
De luktar starkt av mjukmedelsparfym. Tack och lov rätt gott. Men jag känner mig parfymerad, jämt. Vilket inte alltid känns rent utan mer lite kladdigt, i synnerhet i värmen.

Nu har det regnat i 3 dagar, fast det är ändå varmt. När allt är blött spelar det inte nån roll längre. Värst är att det gör ont i ansiktet att köra moppe i 70. Skinnflådd.

För snorkelgästerna är det ändå mycket roligare att snorkla än att sitta på hotellet i regnet en dag, så det känns fint att vara där och vara positiv.

Vattenpölar, vattnet sköljer varmt över fötterna när jag plöjer genom dom.

Mysigt att komma hem till nystädat och renbäddat :-)

---

Blod kvar på vägen när jag åker till byggaffären.
På morgonen kom vi precis efter olyckan, två moppar. Jag stannar bilen framför den skadade mannen på gatan för att blocka/skydda de som är där. Min kollega, brandmannen, går ut och hjälper till. Det var redan två svenska tjejer där, den ena stabiliserade mannens huvud. När ambulansen kom var det de tre vita som proppsade på att flytta patienten utan att röra nacke och rygg. Det såg snyggt ut.
Lite konstigt att det på en gata i Thailand är tre svenskar som ger första hjälpen, ingen thai. En thai larmade och översatte. Fast.. många svenska dykare med träning här. Det är kanske mer det än att vi är i Thailand.

Jag var lite orolig att vi skulle bli indragna, att de skulle tro att jag kört på dem eftersom jag stod som jag gjorde när polisen kom.

Mot tisdag kväll känner jag mig febrig, går hem och äter ipren. Dagen efter tar jag ipren och vill va i butiken men blir hemskickad. Ingen dykning på torsdag :-(
Jag som skulle ha min första DSD (Provdyk)
*suck*
Safe-ar med att äta köttbullar med potatismos o lingonsylt på "Black Pearl", gott men håglös, jag saknar aptit. Servisen är trevlig och det är en tröst "Kun-Kim, Sabai-di mai?"

Senare på kvällen ser jag något intressant i toan som tydligen kom från mig.. blod! Ooops, jag kissar blod! Det kan inte vara helt ok. Så på morgonen åker jag till Dr Salarin, tvingar mig att försöka äta frukost på vägen men osafe-ar och får en kopp vidrigt kaffe och ris/kycklingsoppa. Petar i maten, betalar och går.

Dr S är bra, mäter blod och urin och säger att jag har Dengue. En grej med det viruset är att blodplättarna minskar för de som gör plättar i ryggen är angripna. Så jag är alltså typ blödarsjuk nu.
Och då är det ju inte bra att blöda inuti…
Man kan förblöda, tappa blodtryck, svimma och dö i Denguechock. Annars är det bara jobbigt några dagar.
Hon ger mig antibiotika för urinvägsinfektion och ordinerar vätskeersättning och att jag håller mig i absolut stillhet. Blöder jag eller är yr ska jag till sjukhus! "Fattar du?"
För förra året var det en kvinnlig turist som var yr ett par dagar på hotellet och sen dog. Jobbigt.

Det känns i allafall ok att ha en riktig diagnos, för man vill ju inte verka gnällig.. "Jag mår lite dåligt…".

13 dagar här, måste alltså fått det här. Bra det, för den sort (av 4) man haft blir man imun mot. Fast nästa gång blir det värre...

Koh Lanta. sakta inskolning i rutinerna.

Lukten, maten, frukost på en servering på en brygga ut över vattnet.
Kvällsöl vid havet som rullar in mot stranden.
Thaimat i alla former, lunch 50 THB (12 kr).
Acklimatisering, hitta till platser. Åka runt.
Det är så skönt att vara här!

Första rummet, på "Bung Nga" luktade avlopp. Så jag fick byta till ett annat och jag flyttade med mig det bästa från det första rummet; lådor, glödlampor, AC-fjärr. Balkong och stort.

Men sen tittade jag på ett annat ställe att bo. Nytt, fräscht, Internet, lite lägre hyra men framför allt känns det bättre så jag flyttar dit i morrn, 23 e
Jag får betala 600 B/natt för de dagar jag var här, trevlig chef, men det hjälps inte när man får ett fräscht badrum på ett annat ställe :-)
Det tar mig 20min att övertyga kvinnan som jobbar där när jag checkar ut att 20-23 är 3 nätter, för hon räknar dagar och får det till 4. Och hon kan ingen, jag menar absolut ingen engelska. Det blev levande charader.

Karaoke! Jag svänger av vägen, närmar mig lokalen, julgransbelysning. "Mister mister! Massage?"
Jag känner mig som ett litet vilset villebråd.
"Karaoke?"
De menar nog inte riktigt karaoke, utan "karaoke", egentligen. Och "massage".

Jag kliver aldrig av moppen utan vänder 15m från borden…

---

På "Sabai dee mansion", rum 202 nu.
Skönt att vara här, gillar rummet. Ska bara klura ut hur jag ska få ACn att inte blåsa rakt på sängen. Flytta AC=svårt. Flytta säng=funkar..
Nu har jag "bara" en dubbelsäng.

Jag börjar misstänka att jag inte förbehållslöst gillar thaimat, alltså det som de själva äter. För jag brukar pröva deras ställen och det händer samma sak som på Bali. De pekar över gatan och menar att jag nog borde gå till en annan restaurang. Men jag insisterar och kör "Same same" som hon innan.
Det blir inälvsmat, konstiga mjuka korvar, kycklingfötter i soppan osv. Maten läggs upp med fingrarna, bitar av kyckling bankas ut på en träplanka som varit med en stund…
Nä, jag får nog böja mig för att jag gillar lyxthaimat på kycklingfiléer, med västerländsk standard och anpassning.

---

Kick off ihop med resebolagspersonalen, en dags snorkelutflykt till "4 Island". Härligt och roligt, lekar och mat på båten. Snorkling har stigit i mitt intresse sen jag började dyka konstigt nog. Att skilja snorkling från fridykning är nog också bra. Snorkla=flyväst är bra så man ligger stadigt på ytan. Fridykning=lite bly är bra så man lätt kommer ner.
Vi går iland på Koh Ngai (http://www.thailandbilder.se/kohngai/) och det är ett litet lugnt paradis!
Emerald cave på Koh Mook är ett måste! 80m genom berget med fladdermöss över huvudet in till en lagun, wow!

En heldag är strömmen avstängd från 8-17, tack o lov lagas mat på gas, och det var en sval dag så det gick ok utan AC. Det är en del svala dagar så här i försäsongen. Rejäla vind och regnoväder drar förbi ibland.
Den dagen var jag med på ett pooldyk för att lära mig logistiken. Lite synd att pumparna till poolen inte var igång, men det är så kul med dykkurser! Jag trivs ju i poolen jag :-)

---

En och annan ny strof på thai, nya mysiga ställen att äta på, veta var man tar en mojito och var man inte gör det. Eller det jättefina ställe som tycker att en irish coffe innehåller kahlua och ska flamberas. God men söt.
Jag har utsett grannhotellets personal till thailärare. Hon tillbringar mest dagarna med att sitta på Internet eller titta på filmer och hon pratar bra engelska och har högskoleutbildning.
Gårdagens läxa var att falanger inte ska hålla på och vaia hela tiden. Det vördnadsfulla sättet att hälsa med hopsatta händer missbrukas av turister menar hon. Det gör man åt munkar och äldre. Att en äldre gör så åt en yngre förkortar livet!

Jag tar en trasa och putsar glasdörrarna på butiken, då kommer en thaikvinna och tar över.. "for woman", säger hon.
Jahaja.
---

Det var ett tillbud på stranden (ett annat dykcenter)
En tjej skulle göra simprov på 800m längs stranden. Den som vaktade henne fick telefon, under tiden sögs hon ut till havs och försvann.
De letade en timme innan hon kom in till stranden långt därifrån, trött, kall, rädd. Fy satan.
Memo till mig själv: Ta med mask, snorkel, fenor och en BCD om jag ska vakta simmare.

Airbus 330 till KL, fint stort plan, kort mellanlandning där jag köper en vodka och en Bailys och sen vidare med en liten B737 till Phuket.
KL är en sån där flygplats där man ser konstruktionen, det är fint! I säkerhetskontrollen ber en kvinna i uniform med slöja mig öppna packningen och vi tittar på lite dykutrustning.
Hon påminner mig igen om den där studentmössan på slöjan, för hon har ju uniformsmössa. Och jag tycker det ser rätt snyggt ut.

Det är få på planet och jag sträcker ut mig över en rad och tittar på den vackra utsikten! "Kaotisk molnhimmel" är nog termen för hur det ser ut. Svår turbulens! Och jag undrar var tyfonen "Migo" är och vart den är på väg.

---

Thailand, Phuket. :-)
Tullen ser nåt i röntgen. Åt sidan. Packa upp. 2 flaskor? Eee... maybe, Yes.. why?
Mannen förklarar mycket vänligt Thailands regler för införsel, som är 1 flaska, men låter mig passera :-)

Jaq går direkt till en reseagent och styr alltihop på en gång.
Transfer till hotell i Kata, hotellet, pick up till båten, båt till Lanta via Phi phi. Totalt 2.000 TBH (ca 500kr) känns ok.

Bakluckan öppnar sig ett par gånger på minibussen och packning ramlar ut. Min ligger tack o lov inte där. Efter resan saknas en väska för nån..

"Outdoor Inn", fyndigt kanske. Varmvatten och AC! Jag går en kvällssväng.
Antingen är det mycket renare nu eller så minns jag fel, eller så är mina normer förskjutna av Bali. Men det ÄR rent och fint!! Inga sophögar. Jag orienterar mig och tittar förbi på Oceanic dykskola där jag gick IDC -01.

Det är speciellt det där med alla flickbarer, alla som ropar och vill ha in en. Speciellt på så sätt att det inte var så i Bangkok, och inte i Saladan på Lanta. Hittar ingen karaoke och går hem och sover.

Skönt att vara i Thailand igen.


Resan går utan missöden, båten till Lanta kränger hårt, undrar om rodret är glappt. Men det är grova dyningar snett in akter om tvärs och det är ju jobbigt.

På båten är det 10st rumsbokare, som låter mig var ifred när jag sagt att jag ska dit och jobba. De mutar in olika gäster på båten, men två tjejgrupper börjar prata med varandra, och en vill byta hotel. Då blir kundraggaren tokig, svär och skriker åt tjejen!
Pinsamt. Men andra gäster och de övriga "agenterna" säger åt honom. Bad for business.

Saladan… det är renare och större än sist. Den röda lervägen är betong nu. En kort vandring bort till Kon-Tiki, fint dykcenter!

Nu blir det svårt att blogga så detaljerat. Jag ska jobba här, det är mina kollegor som jag möter.
Men jag hyr moppe och ett rum med AC, varmvatten, tre sängar, kyl, nära. Mäklarhavsutsikt. Tyvärr verkar inte internet funka, men de har det i reklamen så det kan ju komma igång under säsongen.


Känns spännande! Och bra, och vackert.

Sa jag tre sängar?

Jag vaknar ju med solen. Och somnar med solen nästan. Så redan kl 10 har jag klivit upp i Kuta, varit på flygplatsen oh konstaterat att det är söndag och ingen från Malaysian Air är där. Och kört den stora vägen till Sanur, vid båtterminalen till Lembongan. Checkat in på hotel Ananda efter tips från LP. Kl 10.. jahaja.. och nu då? Denna flytt var mitt dagsprojekt. Jag var för ivrig och hade ju kunnat se Nusa Dua på vägen. Gå till stranden.. nä fan.

Letar reda på en bar med Wi-Fi och lägger upp lite bilder.

Och självklart, priset jag trodde jag åt och drack för på Wi-Fi-baren var efter 19. Lite lite lurad hela tiden :-)

Jag börjar titta lite efter båtar till Lembongam och kitesurf. Kanske kan jag berätta något av värde för Johanna och Christian som kommer hit nästa vecka.

Båtar. Den allmänna båten kommer in till stranden, det är lastbåten, livsmedel, vattenflaskor, byggmaterial. Allt lastas på och av för hand en liten bit ut i vattnet, så tomma vattendukar och gasolflaskor åker över relingen och flyter omkring tills nån släpar upp det, i sanden, på land.
Båten ser väl så där kul ut. Men kostar bara 70.000 enkelresa.

Sen finns det snyggare båtar som körs av privata bolag som tar 500.000 t.o.r, jag skulle nog välja en sån.

Innan kaptenen på en sunk-båt kör iväg står han på knä mot havet och ber en stund. Tja, jag gillar väl flytvästar, VHS och en väl underhållen båt mer som säkerhetsåtgärd.

McDonalds har hemkörning!

---

Kitesurfing. Tills slut efter ett rejält snurrande fram och tillbaka. Jag har svårt att orientera mig när solen står rakt upp. Och jag inte kan klura ut riktigt om den borde stå i norr eller söder mitt på dan. Och vägarna svänger sakta, så 2st 90 graderssvängar blir inte motsatt kurs.

Ena Kiteskolan är stängd. Instruktören har ceremoni. Det syns inga spår på stranden. Men deras butik är fin, där jobbar två tjejer som inte kan engelska och inte vet något om kitesurfing…

Den andra ligger inne på ett resort. Ett sånt där som kan vara det enda sättet att ta en "Balibild". Små poler, gräsmattor, rent på stranden, välklädda kypare. Fan, det här är inte Bali. Det kunde ju lika gärna vara Cypern, Egypten, Karibien eller var som helst i världen!

Det pågår en kitekurs på stranden och jag tittar en stund, priserna är höga. 1.8 miljoner rupier (1.500:-) att ens komma i vattnet. Några fräscha killar som ser nysurfade ut, locals, säger att den andra skolan, längst ner på stranden, är både billigare och bättre !
Apropå skräp på stranden säger han också "Ger man ett folk plast som brukat äta i bananskal så blir det så här".

Tillbaka till andra skolan morgonen efter, några är ute och surfar. 720kr för grundkurs. Ett tyskt par håller på, de är jättenöjda med instruktören och tycker det är kul. Detta ställe blir tipset alltså.

---

Sista kvällen blir revbensspjäl och sen packa handbagaget fullt.
Jag vaknar tidigt och lämnar hotellet med en taxi. Han är en grinig prick han på hotellet. Men jag lämnar LP i receptionen til Johanna.

Taxichaffisen säger "International?" när jag kliver in, och "Thank You" när jag kliver ur. Inget annat.

Incheckningen på DPS gick bra, exit/aisle :-)
Jag hade gärna sett en förvarning om att det kostar 150.000 Rp att lämna landet. Jag hade inga rupier kvar men klarade mig på en €20 sedel i fickan.

Sammanfattningsvis
Bali är inte i närheten av mina föreställningar. Stränderna och vattnet är inte bättre än var som helst i medelhavet. Dykningen är inte värld att resa runt jorden för. Det är indonesien med fläckvis massturism.

Bergen och skogen i norr, där kan man bo ett tag! Väldigt vackert. Surfning och Kite surf är bra. Jag tror trekking är bra. Mat och folk är ok.

Åker jag ditåt igen siktar jag på:
Lembongan, Gili air, Lombok, Flores, Manado

Det där med avståndsuppfattning, står väl i relation till vad vi är vana vid. I Stockholm tycker vi att Gävle funkar, Karlstad nåja. Sälen, Trysil, Gbg och Malmö. Där börjar dagsgränsen gå. 50 mil är en ansenlig sträcka.
I Australiens och Sibiriens inländer är det väl en sträcka man tar för att köpa chips och grogggvirke till kvällen.
Här är ju det största avstånd de har, tvärs över ön. Och det är ju inte så farligt långt. Men oj oj oj när man ska köra Lovina - Kuta, vad långt de säger att det är. Nu är jag så fruktansvärt öm i baken från ritten i går så det kändes långt också.

Ett par saker till om den dagen. Balinesaren själv menar att de är lata, därför skräpar de ner och lär sig inte engelska. De får knappt jobb för i städer, på kontor, banker mm anställer man muslimer. Balinesarna har så många högtider så de knappt får nåt gjort! Minsta lilla familjehögtid så ska alla vara lediga en vecka :-) Och muslimerna klagar för skolan är stängd för ceremonier hela tiden.
Under ridturen fick jag även se en liten plan, med plaststolar, mitt i ingenstans. jag frågade om det var nån byrådsplats eller nåt för barn, nej, det var en tuppfäktningsplats. Det är förbjudet, så de samlas på landsbyggden på hemliga ställen och spelar om pengar.


Ut från Lovina västerut, svänger upp i bergen vid Seririt mot Pupuan. Det här är en väldigt vacker väg!! Grönt, fint, vackert. Och biltrafiken är ok. Ja, man kan få möte på insidan och samtidigt kör en mötande bil om och tar ditt körfält. Men folk väjer och hjälps åt. Ett litet tut som varning innan de kör om. Inte värre än färden upp från Santorinins hamn! Eller från Capri upp till Anacapri med buss. Same same. Min egen väjreflex är nog tyvärr fortfarande högerorienterad. När man färdas gäller det att veta vad nästa by heter, med rätt uttal. De har ingen tolerans med fel uttal och dessutom har varje plats flera olika namn. Och vet de inte svarar de ändå! Många vet ingenting, antingen för att de helt enkelt inte pratar med utlänningar, eller för att de är gästarbetare. Jag frågar några stycken och tar det vanligaste svaret.

Jul! Lukt av kanel och kryddnejlika på tork på dukar utanför husen.

På vägen åker jag in på en liten marknadsplats och hittar ett mörkt kyffe där det kan vara mat. Jodå. Hon som jobbar där säger nåt och jag nickar. En tallrik med överaskning :-) En del läskigt kött och en del gott. Skulle jag äta igen skulle jag kunna välja från hennes skålar, särskilt nåt finstrimlat torkat kött med chilismak. Skålar hon plockar ur händerna med och ger mig. Jaja, blir jag inte sjuk nu så blir jag det aldrig. På de små hyllorna framför mig där jag äter, bland trångt med lokala män, ligger en trave paket med Mariekex, tillverkade i Indonesien.

Jag stannar och beundrar bevattningen av risodlingarna. Varje liten platå och del är avgränsad, och har ett breddavlopp i leran som rinner ner i nästa. Hundratals i rad där allt måste funka.

En liten ödla springer över väggen nära mig. Verkar som en fin tatuering att ha på vaden. Bra idé men inte i kväll. Inte i kväll…
Jag beställer en fruktjuice, pineapple-lemon.

Självklart ska jag kolla nåt "man borde". Templet "Pura Tanah Lot", ett sjötempel. Inträde, promenad längs marknadsstånd, trappor. Nere i havet ligger en liten liten ö med ett tempel. Huvudsakligen rekonstruerat och bara fasad. Ja ja. Lite som fransmännen, finns det en sten i vattnet ska man bygga en borg eller ett kloster där.

Krånglar mig ner längs västkanten av Bali, Seminyak, Legian, Kuta. Och hittar till "Senen" på tips från Lonely Planet. Perfekt! Centralt, egen lite billig restaurang med dubbel stoppning i stolarna för min häst- och moppeömma bakdel. En musikslinga snurrar i huvudet när jag kliver in på rummet "How low can you go?" Sha-na-na tror jag. 70.000 och värt det, say no more. Men jag ökar till 80 och får sittring på toa :-) Ni fattar…

Drar ett par varv runt Legian och Kuta och ser snygga vältränade hunks med surfbrädor. Men jag vet jag. Knarkar gör dom. Allihop.
Här är alla de turister jag inte sett till tidigare, men det ser ut som alla andra turistorter och därmed lite ointressant. Vill folk fortfarande ha disko och DJ's i strobljus? Lite -70 tal. 2 Balitjejjer i dörren och 20 Balikillar innanför och 4 holländska tjejer. Jag är gammal och fattar inte längre hur kul det är att vara full, inte fatta vad folk säger, dansa och hångla med någon man inte vet namnet på som var jättetrevlig!..faktiskt. Och sen vänta på kontoutdraget.

Restauranger med fina röda dukar. En annan dag skulle jag ju sitta/har suttit där också. Men i dag känns det lite "Putell på er grevar och baroner" i min "vita" tröja jag haft dygnet runt några dar. Jag vill äta det och där de själva äter.

Monumentet så klart, över bomben. Fortfarande obebyggt på tomten. 5 svenskar, bara tjejer, på tavlan.

Stranden är faktiskt fin, om man gillar sandstränder, vilket jag inte gör. Vågor som bryter, bra för alla surfare, men inget vidare för alla andra.
Det kanske framgår vart mina preferenser går här. Bergen och norr, friskt och grönt, fortfarande Bali. Kuta ser ut som Patong.

Rummen har utomhusduschar med väggar mellan, väggarna har ingjutet glassplitter i betongen högst upp. Det känns tryggt så ingen tittar på mig. Eller om jag tänkte smita från rummet. En minimal rastgård!

En till jos, pineapple-cocos. Gott! 5kr styck.

Bali har palmolja, hela Indonesien har gott om det, ett par % av deras BNP tror jag. Greenpeace bev stoppade när de ville komma förbi på sin klimatresa. Men om man bara skördar från de träd som finns och inte planterar nya bestånd då? Kan det inte finnas en KRAV-märkning av palmolja? God och dålig liksom? För det är ju surt att inte få sälja den man har, som inte ersatt regnskog.

Armarna kletar fast i vaxduken. Pling plong från traditionellt Baliinstrument på TV. Bambuxylofon ser det ut som. Och jag har bokat biljett till Thailand nu, för jag fick ett mail från dykcentret att de saknade mig :-)

---

21.30 nattrond, samma tur som tidigare. Samma scen som alltid, "mister, mister" och "Sweet home Alabama" i baren med vita familjer. Hunkarna står på bordet i dunka dunka baren och brölar inramade av Red bull-reklam. Det låter för illa, rent tekniskt/akustiskt. Nåt är väldigt överstyrt eller väldigt trasigt.

Bergs luttning
Bergs lutning?
sluttning, visst heter det så?
Det är varmt här.

I går, så, visst kollade jag två ställen med gigantiska skyltar utanför med "Karaoke" på. Det första var det två thai-par som sjöng thai. Det andra var det bara 3 i personalen på, inga andra. Och de var inte så intresserade av att prata med mig, för de kunde inte, alls.
Det är ju många asiater överallt ifrån som har semester här också, världen är inte bara engelsktalande sägs det.
Men han lovar i dörrn att de har engelsk karaoke… Jo men visst. En hel skiva! Varav tre låtar med Humbernickel och annat jag aldrig hört talas om.
Hans hela utbud är kanske 20 skivor, Malaysiskt, thai, indonesiskt mm
Jag åker hem.


Men kl 7 på morgonen får jag en kopp kaffe och åker till "Pegasus farm".
Det här är något jag rekommenderar. Ett ungt par, hon (Tanja) från NZ och han (omöjligt att minnas) från Bali driver en lten organisk ranch, och påverkar lokalpolitiken. Hon har fått staten att asfaltera vägen, byborna att samordna trädfällning och odla organiskt. Så två timmars ridtur i ett oerhört vackert landskap, enkla byar och gårdar med lite kreatur och odlingar, Rent och fint!
De erbjuder också promenader i området, och …ja, ska ni till Bali så gör det. Här är ett ställe att bo! Om man har nåt att göra. De försöker styra vilka som köper land, så det håller sig levande och inte blir öde områden pga investeringsköpare.

Hästen var en liten stark blandras, arabiskt och javanesiskt. Inte så snygg men söt, som en mager isabellfärgad D ponny. Han tog mig utan vidare upp och ner för sluttningarna. Marcus. Vi mötte både skräckslagna kor och kycklingar.


Efter det åkte jag vilse några repor upp och ner längs bergssidan, men det svalkar och är lite kul. Tills jag hittade "Gitgit waterfalls". Som är ett, vattenfall och inte så mycket mer. Jag doppade mig där, framför förvånade tyskar, men det var inte så bra. Jag tror det finns ett finare ställe, lengleng eller singsing.
Vägen att gå från parkering till fall var ca 800m trappor, kantad av försäljare. Gör de så med flit? Eller måste saker som är värda något kräva en kamp, vara lite jobbigt att nå, det ska inte vara enkelt. I så fall måste det vara därför kvinnor är så knepiga!

På väg upp ur kratern igen, till Penelokan, stannar jag flera gånger. Det här är ett väldigt vackert ställe!!

Vägen går sedan runt kratern, uppe på kanten så man kan se både ut över Bali och in mot vulkanen. Halvhetsig trafik, småskitigt och jag tänker åka ner och vända i grannkratern, "Danau Bratan", och välja "The road never travelled" enligt LP. Och med lite bök hittar vägen från Catur (Chatuur) via Pelaga till Baturiti (Betonelse på sista "i"), det är en liten krånglig väg (Om man har läst 'Nasses taxi') men genom ett vackert landskap!! Fräschare byar och avslappnade människor.

Då och då kastar jag i en liter soppa från något skjul där de har bensinen på småflaskor, portionsförpackade. 4kr/litern.
Jag börjar kunna hänga med barnen som skjutsar med damsadel nu och slutklämmen är nära en timme nerför till Singaraja på bra asfaltsväg och ligger bredvid nån som kan det här hela vägen ner. Vi tutar och vinkar när vi skiljs vid kusten.
Skön körning! Vilket ställe för tvåhjulssemester!
Bara en olycka, en lastbil som vält ut i diket, ingen stor grej.

Nära Lovina (Lopina) börjar det, försöken att ragga upp mig till det ena eller andra, redan i trafiken när det rullar! Jag vill inte prata när jag kör, jag vill orientera mig själv först.
Nonchar och kör genom Lovina och börjar bakifrån. Första stället, resort dyrt (290kr/natt), andra stället "Home Stay". Jag frågar redan på gatan om dom har för 100.000, Yes Sir, only 70.000. Kollar rummet och där bor jag nu!
Nu är det varmt igen. Och jag ska hitta Internet. Och bara sitta någonstans en stund. Och kanske hitta en USB Sladd till kameran.
Ja, gno och stå i :-)

---

Det fanns Wi-Fi som täcker en del av byn, de som sålde access hade kortläsare till SD :-) Bilder!

Byarna är långsmala, längs vägarna. Man ska minst hyra cykel när man bor här. Okj by! Vacker utsikt, berg och hav. Stranden ok, vulkanisk sand. Det finns dyk och snorklingsutflykter, man kan åka upp i bergen vilket är fint!
Eller.. så kan man vara vid ranchen på berget kl 7.30 och rida :-)

Vaknar i Ubud. Nån spelar trumma kl 6. Kollektiv väckning?

Men det gör inget för hundarna slogs på natten och sen en timme gal 2 tuppar i kapp med en duva. Vaken? Jajamensan. Men det är perfekt, eftersom jag lägger mig tidigt pga mörkret. Efter 6 finns inget att se, bara barer att sitta på och det, ja, varför?

Packar ihop och får frukost på altan, är lite myggbiten på armarna. frukttallrik och rostat bröd med.. nåt smetigt gott. Hunden ligger och trynar på det stora familjealtaret mitt på gården med en stoor säng på.
Rullar norrut, och jag borde ju se något av det som tipsas om.

Generellt sett så är jag inte så himla "på" på alla gamla fornlämningar. Jag är lite mer intresserad av de som lever där nu, även om en viss förståelse av deras historia är bra att ha. Jag menar, som Florens, det är ju ett muséum, folk lever kvar i 1400 talet! Egypten och alla dessa anch-kors, de har inte den religionen längre (vilket väl är för den var ju lite creepy) men de håller kvar kulturen som fanns för 5000 år sen och slår dank på den. Fransoserna har katedraler och slott. Turisterna får ett ställe nära att bo på så vi kan se allt det där, men vi missar lätt det nuvarande. Hur har Bali det med vattenförsörjningen, sop och avloppshantering, utbildning mm. Eller deras relation till Indonesien, och i synnerhet Java?

Men ett tempel som heter "Pura Pusering Jagat" stannar jag vid. Öde, så när som på en man som rensar gräs i ena hörnet. Som allt här är det stenstoder och murar och små altare. Ett altare är för fruktbarhet, nygifta går hit för att få det. En snopp o en murvla helt enkelt på altaret! I ett land där de kollar efter porr i tullen. Kul! Men det är olika saker, jag vet. På vägen ut gnisslar järngrinden och en kille kommer lubbande, jag mörkar och säger att jag inte vill se templet och drar.
Längs vägen står kvinnor och tvättar kläder. I diket utanför huset vid gatan. Och jag ska komma ihåg att lämna in tvätten högt upp på gatan, för de tvättar i samma vatten en efter en på väg upp.

På dukar utanför husen ligger ris på tork. Undrar om odlarna här märker av världspriserna när regnet förstört skörden i Kina?

Vägarna för uppåt och norrut, dåligt skyltat men känner mig fram till "Gunung Kawi" som är med på UNESCO's världsarvslista och sånt är ju alltid intressant.
Blir inviftad på en parkering och får lägga en liten P-avgift. Sen börjar golgatavandringen förbi alla stånden. Saris, smycken, träskulpturer. Men ett väldigt fint lapptäcke stannade jag och tittade på, eftersom mamma sydde såna och det var i hennes stil.

Entré, kolla rutin nu då, jag tar fram byxor! Och slipper hyra nåt som täcker benen :-)
Köper biljett och går till entrén. Scarf krävs! Men va f-n, jag har helbyxor! Nä, scarf måste man ha, man får låna, men bör donera pengar. En liten blå runt midjan räcker. E d inte de ena så…

Trappor ner till floden, långt. Och jag har min packning med mig, och hela vägen månglare i templet som ropar. Vid floden är det stenstoder och tempel utkarvat ur bergen, som kungen gjort med naglarna eller nåt runt 1300.
Rätt ok, nån visar in mig i litet urkarvat hus där man tar av skorna och där inne säger nån "Nice suit for You Mister, I make good price!"
Nej, hallucination, förlåt. Det är en gravplats.

Andra trappor upp, 50 cm höga, håller på att få bråck och stannar. Runt templet, i templet, i floden, ja.. överallt är det sophögar. Som längs alla  vägar. Kan ingen säga att vi turister inte gillar det. Vårda er födkrok!

Så skönt att komma upp och få rulla och svalka igen, tillsammans med dagens dos av sot och avgaser.
Mot berget. Det börjar glesa ur närmare Penelokan och snart kommer vyn, wow! Och en poliskontroll. Men jag har internationellt körkort, hjälm på och knäppt och papper på moppen å allt är klart och jag får åka. De var mycket korrekta och trevliga! Moppen/Scootern eller vad det nu är visar sig vara på 110cc, vilket förklarar att den snällt bär mig uppför en del väldigt branta partier utan att tveka.

En 5.000 entréavgift till Penelokan och "Gunung Baturområdet" betalas vid en vägkorsning. Och en kvinna klämmer fast en lite grej på moppen och trycker ris i pannan på mig och tycker det är värt 10.000:- Som jag tycker det är lite fräckt att leverera en obeställd tjänst fick hon 5.

Vägen går på den äldsta kraterns kant, med utsikt åt båda håll. Det är verkligen fint! Jag går in och äter på ett tomt ställe, jag har knäckt det där med att höna är "Gåläng" och ris "Nasi". Se där ja, Nasi Goreng.
http://www.youtube.com/watch?v=sgr9sG6M53Y
Personalen småsnackar lite om hur det är att bo där, trevligt.
Nedanför syns det svarta lava området från de senate utbrotten, den är som flera kratrar i en, som har ett fint geologiskt namn. Double Caldera (Ja jag slog upp det), och sen rullar jag neråt på den sjukt branta slingriga vägen.

Jag stannar till ner mot sjön, njuter av utsikten. Här är det annorlunda, husen täcker inte allt, en man på scooter ursäktar sig och vill visa sitt nybyggda hus för uthyrning, jag säger att min budget är 100.000, om det är ok. Jag hänger på honom. Genom Toya Bungkah, upp bland grönsaksfälten, genom ett dike och uppför en jordvall, jösses. Men där ligger det sötaste lilla tvårumshuset!
http://www.youtube.com/watch?v=TGzlf1xVPUk
Han har gjort fint! och det är ett stort rum med badrum. Vi sitter i sittgrejjen på den lilla gården och pratar, om Internet och LP och hur turister hittar ställen. Sen säger han, tack för att du foljde med, I dont want to hassle You, if you like it ok, if not that's ok. Självklart stannar jag! Jag är hans 5:e gäst bara :-)
Och rummet har väst-toa! Fast aldrig toapapper så klart, det har man själv.

Sen tänker jag kolla runt, det går en väg runt vulkantoppen, på den gamla kraterbotten. Jag kör iväg och snart slås jag åter av ett sånt där "Ha!" Jag var förberedd! För regnet kommer, och jag tar på ponchon (köpt i ösregn på väg från Bollnäs på OKQ8 med MC,) som är med och kör vidare. Jag är varnad för att Balineser inte gillar regn och kör ännu värre då…
Genom byar som verkar mer ovana med besök, folk tittar här, barn vinkar och ropar "Hello, Money", Så, nåja.
Längre in och bort runt berget blir vägen sämre, och sämre… sakta blir det mer som trike. Vatten på vägen, det kan ju vara hur djupt som helst! Men en snubbe vinkar att det bara är att köra, så full gas och står på scootern lite bakåtlutad, sladdar jag genom ler/vattenhålet och kommer upp torrskodd.

Jag stannar till vid en shop, alla hus verkar sälja lite grejjer. Tar en cola och pratar så gott det går. No tourists. Only Bali. Ja, lite off är det ju. Vidare.. värre och värre.. men vad har jag gett mig in på? "Bad but passable" säger LP. "Nja" säger jag.
Så kommer jag ut på lavafältet jag sett tidigare. Här plockar folk sten, barn, kvinnor o gamla. De läggs på lastbilar som kämpar sig ut. Nu är det hit och dit på vägbanan för att inte bli hängande på stenarna. Riktigt illa. Allt är svart sten, länge, oftast öde. Vägen slingrar och jag har ingen aning, soppan är låg. Lite läskigt. Men ett par ledtrådar från förvånade människor som sitter och väntar på nästa lastbil gör att jag fortsätter.
Ett gäng har en kanske 5årig tjej som kör sitt "Hello, money" Jag har stannat för att sträcka på benen. Hon behöver glasögon tror jag. Jag säger money for work! Det är ju inte bra att tigga. Det skadar barn tror jag. Nånstans läste jag det om barnhem, "kom inte med presenter hur som helst för de tappar självaktningen".
I alla fall erbjuder jag henne 1.000 ( knappt 1 kr).
Men hon tittar bara på resten av pengarna i handen och tar inte den jag håller fram. Ja då kan det va. Slipad tjej. Mamman ropar "Sorry mister".

Mitt i lavafältet finns ett tempel med stora gamla träd som klarat sig. Det kallas "Lucky tempel"

Ut ur lavan på vägen och hem. Tittar in på turistbyrån, men jag har boende, och ska inte till varma källbad eller vandra i berg… Men var lite sällskapssjuk bara. Dom var trevliga och fick dit mig att äta middag.

Här är det fint. Jag har ju saknat bilden av Bali jag hade, grönska och vita sandstränder. Det är ju inte så mycket sånt. Stränderna är mest vulkaniska och oftast ser man inte grönskan. Men risfälten är verkligen gröna, och här i kratern odlas grönsaker.

Miljögrej! I Sverige pressar vi vårt miljötänkande, och det är ju bra. Vi ska definitivt ha en hård lagstiftning. Men när vi ska investera pengar, var gör dom bäst nytta med tanke på att miljöproblemen är globala. Sot från förbränning lägger sig på isen vid pooler och glaciärer och de värms och smälter.
1 kr miljöteknik i sverige ger inte ens i närheten av vad 1 kr gör i såna här länder. Varenda lastbil och buss spyr ut tjock rök. Eller kan vi anställa en jurist på Costa Rica som lobbar mot hajfensfiske på Cocosöarna?

Hem i ett moln av insekter nere i byn. Vid stugan är det lugnt och jag sover gott. Det har flyttat in några i det andra rummet, det är så lyhört så jag tittar efter ibland om de kommit in i mitt rum!
Jag hör dem gå vid 3, de ska upp på berget för att se soluppgången.

Vid sex ligger jag och tittar ut, vid sängen är skyltfönster mot sjön och bergen. Så vackert!! Och solen bryter upp över bergkammen. Det kommer pankaka och kaffe och jag pratar lite till med ägaren. Han är verkligen trevlig, han säger att västerländska vänner har lärt honom hur man ska vara mot turister, rak och ärlig. Så rätt! Jag önskar honom lycka till och han heter "Made Jack" tel. 081 936 236 345 i Toya Bungkah, kratern. De lever i en aktiv vulkan de tokarna! Det skakar och ryker ibland…

Jag kollade ett kontoutdrag, jag har tänkt 1 kr på 1000 rupier, men det är 0,8. Så rummet kostar 80kr och man äter en stadig Nasi för 16kr

Här har hällregn gjort mig klarvaken,
Är MC resandet i dag orsaken?

Ah? Versform!

Alla röker, inklusive dykinstruktörer. Det ser bara fel ut. Lägger man sen till att CO i trafiken måste lägga beslag på hälften av hemaglobinet så får man väl regelmässigt göra djupdyk för att få syret löst i blodet i stället.

Ska jag stanna på Crystal? Ösregn är väl att ta i?  Äter frukost och går och vilar, somnar till och vaknar vid 10, strålande sol igen.
Checkar ut och betalar, hälsar på ägarinnan (danska Minni som bott här 15 år) och lämnar min CV. Min dykutrustning får vara kvar vilket är en förutsättning för min tvåhjulsutflykt.
Börjar vandra gatorna för att hyra moppe. Kollar priser, ser en västerlänning som ser van ut och frågar om 'Know how'. Han pekar på cykeln och säger nåt som låter som "Maeåån". Från Down Under, bor här, grov dialekt. Han tipsar om ett ställe och säger att han inte skulle betala mer än 30. (My own, sa han alltså, att han inte hyr...)
Det ser ut att ägas av en kvinna på visitkortet han bläddar fram ur en packe kort i fickan, och jag tror i min naivitet att kvinnor generellt sett inte blåser folk lika hårt som män. Jag går dit, långt… varmt o svettigt. Kollar priser på vägen. Väl där ser det rätt skruttigt ut och 2 killar sitter där på golvet. Priset är 50, ingen prutning. Kanske för att de inte har mandat att pruta, dessutom kan inte ägaren komma förräns om en timme, jag går.

Random ställe en bit på väg tillbaka. 50, 30..35! Deal! Fräsch Honda med automatlåda, liten scooter med kanske 80 eller 100cc
Jag hyr på 4 dagar, det känns bra. Kollar igenom den, gör sån där säkerhetskontroll man aldrig gör så ofta som man borde och rullar tillbaka till Crystal med rumsnyckeln jag hittat i min ficka.

Vingligt, ingen VTX inte, men bra drag ändå. Med ryggan mellan fötterna och plånkan under sätet (uthyraren sa att jag bara ska ha småsedlar framme, man tar inte upp alla pengar när man betalar..) zick zackar jag mig ut ur Sanur. "Detached", frihetsberusning. Ingenstans att bo ingen tid att passa och kan ta vilken väg som helst vart som helst :-)

Soppamätaren står på noll, den kan ju va trasig men ingen risk att ta så jag svänger in på en mack. På väg in rullar en HD förbi mig. Killen har skinnväst. Röd/vittt emblem med Indonesia MC, HA hangaround antar jag, så malplacerat så jag nästan skrattar, men det vore kanske dumt.
När det är min tur sneglar jag på räkneverket, för det ska man. Det står på 2,3 liter från killen innan när han för ner munstycket i min tank. Jag ber honom nollställa, vilket ha muttrande gör. 3 liter, fulltank, det sprutar över. Betalar och får för lite tillbaka. När jag påpekar att jag ska ha en 10 till rotar han vidare som om han letar växel. Mm.. jag undrar jag, om han inte hoppats att jag skulle stoppa ner pengahögen och dra. Ni ser! Jag håller på att bli förstörd!

Ut på vägen, nu ska det rullas… solen bränner armarna, visst ja, så var det med moppekörning i soliga länder. Affär, solskydd på, ut igen. Rullar ut ur Sanur.

Fast egentligen märker man inte när en stad slutar och nästa börjar. Alla vägar är bebyggda på samma sätt, skjul eller enplansbutiker. Ont om vägnamn, jag går på solen trots att det är svårt så här på 8 grader syd, men jag rör mig typ N - NV vilket borde vara rätt om jag vill in i landet, höll på att tänka söder där solen är men den är ju i norrläge. Det ligger en ständig röklukt överallt. Trä och plast. Det bränns av ceremoniella skäl utanför dörrar, det bränns sopor och det bränns på risfälten.

Nu la jag deposition på cykeln, hm.. cash. Stannar vid en ATM, använder mitt Eurocard. Två försök, den bara kopplar bort. Åker vidare och får plötsligt …den känsla jag gissar att man skulle haft dagen efter oskyddat sex. Vad gjorde jag? Har jag fått ett oåterkalleligt problem nu? Någonstans gjorde någon kanske feta uttag? Eller är kortet "bara" spärrat.
Letar runt efter en annan banks ATM, där får jag ut. Nå, det kanske bara var ett linjefel. Och jag höll för handen, och lämnade inte ifrån mig kortet utan använde en vanlig uttagsautomat. Eller är hela apparaten en scam??? Nå, någon med avtal med Master Card ska bevisa mitt uttag och bolagen är bra på att försvara sina kunder jag litar på det. Några veckor så får man provsvar. Nej… uttagsbesked…

Utanför ATM naskinen kom en liten gubbe o la en röd lapp på sadeln. Han pekade på lappen och ville ha 1.000 i parkeringsavgift. Inga problem. Dessutom såg jag att alla fick det, då känns det lättare. Att det inte är en turistskatt.

Nu! …men.. armarna bränner igen. I nästa by stannar jag vid något som ser ut att kunna ha kläder. Han plockar fram en stor långärmad bomullströja. Fast med fläckar och lagerskitig. Prutning 50 - 10, man kan ha den till golvmoppning förklarar jag med mimik. 40 - 20 Slutar på 30. Mycket bra att jag köpte den kände jag senare.

Rullar några byar, ja, eller längs vägen ett tag. Frågar då och då vid rödlysen och så, "Ubud?" och de pekar. För att lära mig köra tar jag rygg på kvinnor och barn, det borde vara safe. Men en tjej som höll i styret med en hand körde i från mig utan vidare. Nytt försök, tre barn på en moppe.. ja, då hängde jag på. Vid korsningar mm lägger jag mig i skuggan av andra, precis som på Bangkok's övergångsställen, då hinner ju de bli påkörda före mig!



Mat. Stannar vid något som ser intressant ut, mycket primitivt, men alla tittar på mig och ingen mat får jag och ingen kommunikation fungerar. Försöker igen på likadant ställe. Samma effekt. Tillbaka på moppen försöker en man på dålig engelska förklara något om att det är gästarbetare från Java som äter där. Alltså, tydligen för lågt även för Balineserna.

På ett annat ställe är det en asgladkvinna och en skrynklig man som jag pratar med en stund, hon skär grönsaker och jag köper en bit mango av henne. De förklarar att det ska stå "Warung" där jag ska äta billigt, det betyder ungefär "Cantina". Och det finns ett 50m därifrån. Och har jag inga vänner på Bali? Var är min familj? Och, ja, vilka är vi, helt bortkopplade ur våra samanhang? Nästan sterilt och läskigt att tänka sig.

Detta är ett av få möten som känns… genuina. De är på den nivå att de nästan är förvånade att jag verkligen inte förstår indonesiska. Detta är en bit från alla huvudstråk.
Mannen bemöder sig om att jag kommer in på rätt "Warung", för jag är inne och vänder, känner mig så fel där. Men va fan. Går in och bort till matdisken. 7-8 kvinnor mellan 6 och 60 tittar med stora ögon på mig och på varandra, jag pekar på riset och på en killes tallrik där inne och säger "Same, rice".
Men de hämtar en vaggande rätt glad stor man. Han kan några engelska ord. Lite konstigt verkar det att jag är där och nu skrattar o fnittrar allihop, undrar vad han sagt, fast det känns som ett hjärtligt skratt och jag får en tallrik blandad mat och en dricka för 20. Tar en till dricka för 2. Tänk ett kylskåp som inte har Coca Cola, fanta eller nåt annat man känner igen! Men istéer och fruktgrejjer utan kolsyra!
Maten är god och mättande, lite konstig fritering av kycklingen, men goda biffbitar i jordnötssås. Mycket Chili och sambal.

Stärkt glad och nöjd rullar jag vidare. Frågar, svänger tills det står nåt med Ubud på affärerna, som är konsthantverk av alla de slag. Mycket träskulpturer, mosaik mm
Ett par män vid vägkanten är lite buttra och inte så hjälpsamma när de fattar att jag inte tänker köpa tallrikar så jag svänger in på en bakgata och stannar där det står en läskkyl=människor att prata med.

Liten tjej säljer en läsk, kan inte ett ord, men skrattar och hämtar hjälp. En gumma äldre än döden kommer hasande och jag tänker "What The F…" men bakom kommer storasyster i ljusblå uniform. Gymnasiets skolkläder visar det sig, jag hade gissat på scouterna. Mycket bra engelska och hon reder ut hela Ubud på kartan och tipsar om hur jag hittar boende.

Jag hittar en väg hon tipsat om, och som nämns i LP, Eke's homstay och musiklektioner. Jag hör det.. fiolgnissel, jag kollar lite längre bort… och försvinner upp i bergen mellan rader av tempel. Efter ett par frågor och lite Aha! visar det sig att det inte är tempel utan här bor de rika. Portar och entréer ser ut som tempel med stenstoder och grejjer. Tillbaka ner till Ubud och ner på gatan "Hanoman".

Knallar in vid första skylten "Home Stay" och en kille visar ett rum för 100, taget!
Sitter nu utanför rummet vid ett bambubord och dricker välkomst-te. En kelen hund försöker komma och gosa, men… jag gosar inte med främmande hundar i tredje världen…
Han envisas och jag drar bordet för att blocka hans närmanden från än det ena än det andra hållet. Däremellan kliar han sig våldsamt. Not helping.

Men jag blir myggbiten här, av nåt så litet så jag inte ser dem. Myggspray på. Rummet har ostängbara fönster. Jahaja. Så är det här alltså. Kanske borde tagit med myggnätet, men det sitter ändå ingen krok i taket.
I grannrummet bor en nyincheckad "Corinne" från frankrike såg jag i liggaren. Lite nyfiken och sällskapssjuk är jag ju men jag har inte sett skymten av henne.

Bilder! Lämnat datorväskan med sladd och kortläsare i dykväskan. Inga bilder på ett tag, kan köpa en kortläsare för 65 spänn, men jag väntar hellre.

Efter en hojtur runt på gator o prång, sett apor i parken, http://www.youtube.com/watch?v=P4r8KPbFgPg och letat usb-sladd till kameran är jag tillbaka. Men det är kul att köra runt! Det blir en helhetsbild, och snabba byten av miljöer gör det mer uppenbart hur det ser ut. En felsväng och tjoff in i djungeln. Vilsen. Killen jag frågar skakar på huvudet till både gatunamn och "Ubud". Det luktade bajs där.

Men i rummet intill bor något mycket roligare än en Corinne. Det bor ett par från Lombok (grannön till Bali, på andra sidan 'The Wallace line') som pratar god engelska, de gör terrakotta saker och säljer men är på affärsresa. Vi pratar länge om ditten och datten. De tycker att man borde åka dit, jag undrar hur det är det där.. med islam. Det är inte alltid helt oklompicerat att vara turist, vet en som gått hungrig och ölsugen under ramadan i Istanbuls östsida. men de menar att det är lugnt det där. Mm.. dykcenter där kanske? Och göra utfärder till Komodo.

Stället jag bor på har inte Internet, så jag är på "Clear Café", jättefint! Skulle lätt kunna vara ett hipt ställe i centrala Stockholm. Men, lukten av bränd plast är stark. De hade inte ingredienserna till det jag beställde och jag bad servitrisen ta nåt. Det är en "#%& chilidrink! Jag ler och dricker.

Det finns en ...kategori. En variant av västerlänning som luffade och blev kvar. Långhåriga, orakde, dåligt gjorda tatueringar, skitig urtvättad T-shirt som kedjeröker. De sitter på gatan och pratar balinesiska (tror jag). Mm.. de har iallafall valt. Får de skicka hem en indonesier till Tyskland eller nåt istället då?

Ja, sen finns Yogatyperna. Mycket sånt här. FlashBack av tidigare liv när en kille gör sin morgon Tai Chi vid poolen i ösregn framför frukostätande hotellgäster. jag gillar och tror ju att det är bra! Önskar ju att jag själv hade den disciplinen. Fast när det styr livet, vad det än är. "Nej jag kan inte komma för lillan har inte bajsat ännu", "Vi kan inte ses i dag för jag ska åka inlines en timme och sen ska jag paddla" eller "kan vi åka lite senare för Sean gör sin morgonyoga nu" ...då. Hm. Jag läser in en del av Show Off hos killen. Min tolkning, jag vet. Men den är "Kolla hur andlig JAG är! Och jag bryr mig inte ett dugg om att ni tittar och är obekvämt tysta"
Fast Ubud är ett sånt ställe. Indonesiens svar på Puna eller nåt. Tempel och känna in energierna. Kvinnliga författare som åker hit och "hittar hem" tydligen (LP). Konstnärsmecka, fullt med gallerier.

Nä nu sticker röken i ögonen vill jag lova.
Jag frågade, det är ceremoniellt. "Rökelse". Jojo. Plaströkelse eller? Men bara gudarna är glada. Eller är det ett cover up för sopeldning utanför byn?

Jag antar att jag just hädat.

Filmklipp från dyket, inkl manta :-)
http://www.youtube.com/watch?v=0SpqAN6iDU4

Skriver mer när jag är ensam märker jag :-)
Så blir det tyst har jag helt enkelt för kul eller har hamnat i IT-skugga.

En tjej med slöja (ont om dem här annars) tar på en MC hjälm. Och det är ju klart att hon gör och ska. Fast jag kan ju inte hjälpa att jag börjar fundera på att, då behövs ju inte slöjan?
Nisch för de som vill skyla sig: MC bud, racerförare, svetsare, yrkesdykning… men det var nog kontrasten som var ovan, MC hjälmar fanns nog inte när idén om slöja gick igång.
<!--
Åh, jippie… ceremoni utanför, det låter som ett gäng glada, hyperaktiva 4 åringar går lös på tomfat med basebollträn.
-->
Men precis som imunsystemet i kroppen på nåt fiffigt vis kan hantera nya substanser vi skapat, som inte funnits i 1 miljon år.. så anpassar sig cellförsvaret till… jag får inte ihop kopplingen riktigt fast den kändes rätt i början.
Men gammalt möter nytt, assimilering, nya kreationer!!
Och studenttjejen jag såg en gång, som satt studentmössan på slöjan, så häftigt! En värdig symbolbild för hur det ska vara.

Kvällen nalkas. Här skymmer det inte, det är som att vrida om en knapp. Eller en snabb dimmer. Nu var frågan om i morrn. Frågan kokade under ätandet av samma Nasi Gorängrätt som i går, ner till
1) Nusa Penida/Lembongan
2) MC upp på ön, Ubud, Lopina...
3) Sticka och rida
4) Åka till Gili

Ni fattar vad jobbigt jag har det!

Jag har redan sagt att jag checkar ut (Oh! Ett beslut!), och får lämna min dykväska här ett tag. Packning "C" rygga bara. Packning "A" är allt i handbaget för flygning, "B" är ut och dyka. Mina grejjer kommer inte att vara torra, saker torkar liksom inte här. Kanske får dom hänga på dykgalgen ett par dagar...

Men vart ska jag då?
Jag vill nog rackarns gärna se mer av Bali. Lutar åt MC. 50:- om dan i några dar motsvarar ju ändå bussresan runt ön. Får se när jag vaknar hur det känns.

På väg in stod jag i dörren till serveringen en stund, men var för trött och överstimulerad för att pumpa upp energin för att mingla. Det är inte det jag är sugen på just nu bara. Nä, nyduschad under fläkten och läsa Lonely Planet :-)

PS.
Oj, jag gick visst ut för att hitta den där Karaokebaren. Får namnet på haket i dybaren. "Fantasy karaoke". Det där med namn är kinkigt, för de säger inte som det heter eller stavas och förstår då inte heller. Ban Ta Si, säger killen i baren, men stavar rätt.

Taxi! Han erbjuder resa för 50.000
Bränd av BKK ber jag honom sätta på taxametern. Och för att jag läst det i LP. :-)
Han kör faktiskt till ett ställe med en stor skylt där det står Karaoke! Mätarn på 13.000, he he.
Han väntar medans jag kollar om det är nåt, hygglo. Han har min 100.000-sedel, och jag har taxinumret. Undrar efteråt vad jag skulle gjort med det…

Tittar in, öde! Inte en själ, utom en liten farbror borta vid baren.
"No Karaoke?" frågar jag, och han säger ivrigt "Yes Karaoke!"
Where?
Karaoke!
No guests! Other room?
Karaoke!
Jag går, suckande ut genom dörren.

Taxichaffisen verkar ok och är trevlig, vi tar rundan förbi strandbarerna och kollar, känns ok. Jag måste bara avböja hans förslag om fester i Kuta, en timme bort, samt hans lokalkännedom om flickor. Det säger mer om turister än om honom antar jag.

Allt ser lika ut, låga byggnader, barer o restauranger, få turister. Tillbaka till mitt hotell. Mätaren på 32.000, jag säger 40! Och han börjar räkna fram pengar… krångligt och jag säger till slut "Här har du 50 och 10, thats 60! Och han..
"No" Och ger mig bara 50 och tycker att jag kan betala det för att han körde mig… men …men.. "You don't do that, thats bad!" Säger jag. Tjafs tjafs han ger mig 10 till och jag tar den inte utan går ut, smäller igen dörren med ett sista "thats bad!"
Han vann väl för han fick 50 istället för 40. Fast för hela rundturen och inte bara för enkelresa, så jag vann. Men jag blev sur och han skiter i det, så han vann. Va fan e 10 spänn? Han förlorar ändå. Jag har inte normal svensk lön längre, jag går på lokala villkor...
Ingen vinner eller förlorar utom jag som förlorar min bestämda överrygelse och vilja att gilla folk, om och om igen. Jag vill ha tillit till folk!

En bokningskille (från Flores btw) på gatan, undrade varför jag letade billiga rum och resor, när jag kunde bo på hotell och åka fint.
"Du är äldre än jag, när jag är i din ålder vill jag resa bekvämt, för nu jobbar jag hårt."

Mmm, good point.
Jag: "Jag har jobbat länge, och jag har rest bekvämt, men bara två veckor i taget och sen hem igen. Jobba äta sova…
Jag vill inte jobba så, och då har jag lämnat det och har ingen lön!"

"But your country is rich, not like mine. You have everything!"

"Ja, vi har det bra, och kommer jag hem kan jag leva bra igen. Men då måste jag ju bo där, och jobba äta sova… Nu gör jag ju inte det utan min nästa lön är $850 och kommer i december."

Sen kom det folk, men killen verkade intressant och jag hade gärna fortsatt prata med honom, om skillnader i våra utgångspunkter och möjligheter, som ger olika perpektiv. Maslow igen. Jag har alltid svensk exisensminimum, vad som än händer, och har det då bättre än de flesta indonesier, det är ju sant.

Det är mysigare att dansa på lina med skyddsnät.

Var i hierarkin ligger mitt behov av karaoke?

Jag valde Sunar för att jag hittade Crystal divers, och de "Gillades" på Facebook av en jag litar på (Mr CD FW). Ja ni vet, bookningen i Kuta sprack mm. Men detta ska vara det lugna stället. OM inte hotellet hyrts för ett födelsedagskalas! Party party på restaurang och innergård. Men det var verkligen ok, lite mysigt att höra alla personliga tal och hur de sjöng med till ABBA-låtar.

Toppenfrukost igen, transport till sandstranden och vada ut till båten. En sån där "Speedboat" som dom heter i asien. Stor cabinbåt med dubbla utombordare. Jag, en holländare, en tysk, två österikare, en från USA och en Ungerska.
Som vanligt, som vi här på Bali brukar fråga… :-)
…så kommer det vanliga, "var kommer du ifrån" och "vart ska du". Nog så viktiga frågor, om de inte bara hölls sig på det ytliga planet. Men kul att höra vilka vägar man vandrat. Sällan "charter 2 veckor", mer "Sålde bolaget och reser sen dess", "Min man jobbar med IT på Bali", "Vi har varit ute i 3 månader nu…".
Fast det innebär ju inte att man har bra personkemi. Undrar om det är fel på min engelska. Jag sa "According to my Schedule, I’m supposed to be in Thailand by 19-ish of October." och kände mig duktig, för jag försökte vara korrekt. Men holländaren o Ungerskan bara tittade utryckslöst på mig och lämnade konversationen hängande i luften. "Det är dom" tänker jag. Det blir 'Pigeon English' snart, "..an extraordinary and grotesque dialect" enligt en ordbok. "Me go Thailand soon". Eller 'Yoda', "Thailand in short time going I am".

3 dyk runt "Manta Point" och Manta det blev. :-) En del småfisk som var fint, nudibranches mm. Dyk tre var strömt. Vilka srömmar! På ett annars lugnt hav, verkade det plötsligt bli oväder med höga vågor som bröt och den stora båten krängde… det var bara två strömmar som möttes utanför Nusa Penida!
Men dyket var lagom, jobbigt bortåt och fin resa tillbaka i sittande position och glida med, 18 m 60 min.
Crystals personal är bra och trevliga! Jag dyker med DM "Amin"

Ser du den lilla söta muränan mitt i nedersta bilden? :-)

Dags att hänga utrustning och sen leta resa och hotell för i morrn
"Tank, I need a bargain program for souh east asia."

Många ser ut som Morpheus… Små barn, sitter där vid gatkanten med fyrkantiga stora ansikten, halvslutna ögon och glugg mellan tänderna och mumlar "You are the One…", lite läskigt.

Jomenvisst, jag blev hämtad vid flygplatsen $10 av en glad typ. Jag frågade var ATM maskinen var och han pekade glatt, han skulle vänta på nån mer så jag knallade ditåt utan att hitta någon ATM. Frågar nån annan…, som tycker jag ska följa med i hans taxi, en tredje pekar åt ett tredje håll. Jag har en del packning och det är fullt med folk, lätt kaos av nyanlända turister och kundraggare, men va f-n…. Min kille! Frågar igen och han pekar åt ett annat håll. Mer strukturerat börjar jag ställa kontrafrågor, som är den åt höger? Är den åt vänster? Och inser att han inte fattar ett ord utan svarar "Yes" på allt!
Hjälpsamhet som gått för långt.

Trafiken.. ja ni vet hur den är, som på så många ställen. principiellt är det vänstertrafik, men alla kör överallt. Kör om på alla sidor, kör om fast de har möte. Lusten att hyra moppe klingar av. Jag tänker inte heller vara rädd och bry mig längre utan lägger min färd i förarens händer.
Framme vid dykcentret flyter det fint, vi hankar oss fram till att jag ska ha ett rum och så. Men då reser sig ett pyre upp som tittat på TV, en tvärhand hög.  Ett indonesiskt flickebarn. Och säger på strålande engelska "Kan jag hjälpa dig med något" och styr upp när och hur dykningen sker i morgon och annan logistik, undrar hon nåt frågar hon männen på indonesiska.

Upp med gejjerna på rummet, fläkt. Samma lukt som i Thailand av starkt rengöringsmedel, så där så det tåras lite. Strot rum, det här är ok! Duschar kallt (inget varmvatten) i mitt $30/natts rum. Och går på en promenad. Det är inget vidare intryck i mörkret. Eländigt. Varför är det så mycket reklam i länder som har så lite pengar?? gatan full!
Jag frågar flickan hur det kommer sig att kan så bra engelska, hon svarar.... "What is the Matrix?"

Nej… hon svarar "My mom owns this place" Aha! Då kan du danska också frågar jag på svenska "Jaa!" :-)

---

Sov gott, frös till och med lite!
Väckning 6 typ, bra frukost, sval skön morgon. Hoppar in i bilar och åååååååååååker i 2 timmar till Tulamben. Det är ju bara att hänga på. 20 tal dykare i olika grupper och jag tar rygg på "min" 'Amin'. Han, eller alla! Är professionella och trevliga, verkligen. Flest lokala DM och instruktörer.
På bilresan försöker jag fatta varför det finns så mycket kunskap om hur man ventilerar. Ett klassrum med 30+ individer, eller en bio, kan byta luft utan störande ljud och utan obehagliga luftströmmar som träffar oss, för det blir man sjuk av.

Men bilar, där har vi ett par hål där fram som lägger värsta jetstrålen av iskall luft mot passagerarna. Kan man inte ha ett system som låter luften sippra ut ur alla delar, där alla balkar inne i cupén är perforerade så det bara är rätt temperatur, punkt slut, inga strålar att rikta!?

Två dyk, USS Liberty ..inte ens en skrothög utan mer en hög skrot. Famous? Lika spännande som svartfotsvraket, nej mindre, om nån får vatten i masken (internt). På väg ner till stranden på de knöliga stenarna som är jobbiga att gå på, slipper vi bära paketen tack o lov. Det ska personalen göra. Vi mödar oss fram i våtdräktsskor på stenarna och håller på att ramla.
Då kommer vår utrustning... Buren av taniga kvinnor på 1.50, på huvudet, i flip flopp, utan tvekan till obalans. Och när man fått sig den törnen, att de bär mitt paket på huvudet där jag knappt kan gå. Kommer hennes kompis med två stycken på en gång.

Men en sjutusan till Barracuda och en del små söta firrar. Jag gillar ju puffer fish! Se klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=g7NaZ73dBaQ

Fick jag pencillin, nej. Det finns inte. Kanske i morrn, för 900:-. Nej försäkring för symptomen fanns i sverige.
Och Internet kostar $10

Åt en jättefin Nasi Goreng för 30kr, nu på rummet tog jag en alcoläsk ur kylskåpet för samma pris. Halva min matkostnad är sprit!!

Vart ska jag i övermorgon?? Ingen aning. (Cliffhanger!)