Jocke på äventyr

Min dykväska har möglat!
En dykväska som är fuktkänslig. Konstigt.
Den har stått i mitt rum en månad, nu är den vitprickig, Och necessären som tillhör, och hänger i badrummet, är prickig också.
Nu har jag fixat en textrad på thai från Google translate, där jag vill ha sprit eller klorin att tvätta med.
En thaikille rättade texten lite, det blev visst att jag ville dricka sprit och klorin :-)

En dag i butiken. Bokat, sålt, inventerat, fixat lite formulär, städat. Jag trivs. Smällen när alla kommer samtidigt kl 17-20 går bättre och bättre!

---

Jag blev inhoppare på snorkelbåten på måndag. 4-islands söder om Koh Lanta.
Det är kul och skönt att vara ute och åka, prata med folk, släpa runt folk på en livboj och peka på saker i vattnet. "Emerald cave" fortsätter också att vara ett häftigt ställe att simma in på.

---

December, redan! I dag är jag ledig igen, funderar på att åka till norra Lanta och titta runt, det verkar lite mer landsbyggd där.

---

Fick med mig Agneta och Simon :-)

Vi tog moppefärjan över, det är en liten longtailbåt, vinglig och skruttig. Jag la mobil och allt i en drybag innan, så mycket litade jag på den båten! Sen körde vi bortsidan runt Lanta Noi på en lång rätt oanvänd asfaltsväg. Vi körde sakta och det var spännande att se palmoljeträd, gummiplantage och lite vanlig landsbyggd.

Sen gick hon och letade efter modern. Byborna tyckte hon kunde ta med sig katten. Efter en halvtimme släpptes den äntligen på en gård där det fanns andra kattungar. Nåja.





Långt ner på ön, där de inte var så vana vid turister åt vi lite mat och på vägen hem körde vi längs stranden med vattnet sprutande i vattenbrynet, härligt. Önskar bara det vore en häst istället.

Klart att moppen dog och stranden blev mjuk. Sista 500m släpade vi oss med tunga moppar i lös sand :-(
Med en kvist pillade jag bort sand runt tändstiftet och kom igång igen :-)

Det hängde ett konstigt moln med nån sorts knott vid ett hus...

Efter en lunch på "Somewere Else" , detta vackra ställe att sitta och äta och slappa på, åkte vi ner till grottorna. 300 Baht i inträde och vi tre får en egen guide som leder oss upp på berget. Ännu hela och rena...

Datorminnet dog. Värmen och fukten är en hård utmaning för en lap top. Jag hittade dock en affär i Krabi (PS computer) som kunde ta hem nya.
Fast en kollega hade ett par som han inte använder vilka jag kan låna tills vidare.

Min dator. Min fasta punkt.

Den har fått en liten USB-fläkt under sig nu, vilken visade sig vara rosa vid uppackningen. Vit dator, rosa fläkt. Sött. Dessutom repeterar jag för att lära mig Thai, så jag svarar ideligen av misstag tjejer med "Kaa" (feminin form). Suck.

Mer och mer koll i butiken, det är fasiken kul att sälja! Särskilt som det är bra grejjer.

Nu har jag dykt. Äntligen. Koh Haa, Hin Daeng, Hin Muang och i morgon Koh Rok. Där finns det mycket kvar att lära vad gäller kunskap om dykplatserna men roligt! Favorit hittills är Hin Daengs färger och liv.

---

Vädret har blivit bättre nu, mer sol, mindre regn. Koh Rok var bra, jag guidade 3 st och det var kul! Stor scorpion fish och en marmorerad stor snäcka, massa muränor mm. På det hela taget en rolig dag! Till!

Måndag, ensam i butiken hela dagen. Men städade och pysslade. Trycket är mellan 17-20. Då vill alla handla, boka och prata. Då ska morgondagen planeras, båtarna kommer tillbaka och all staff kommer in. Vi stänger 20 nu, 5 i kommer ett gäng in och 20.30 har jag sålt 4 snorkelkit. Det var roligt, fast trött o hungrig.

Kollegorna ska ner och grilla, det låter kul, men får inte tag i en riktig köttbit… och det börjar regna. Jag äter istället middag med tre reseguider på "Pa-Pa". riktigt snyggt ställe, svenskägt förstås. Räkpasta. Lagom kryddigt. Sen ska jag hjälpa en guide att få igång hennes skrivare (bara, ärligt). Hennes lgh ligger mitt i Saladan på en bakgata, det är fascinerande att se hur de bygger. Man kan gå vilse bland dörrar och gångar. Hennes rum är iskallt. Hm. Nån som inte betalar elen själv.
Hon hade inte admin behörighet på datorn så det gick inte.
Hem i ösregn. Jag tänker att ingen nog ser mig, tar av mig shortsen och lägger i dry-bagen och kör hem i kallingarna…

---

Ledig. Dags att betala hyran i dag. Och köpa tandkräm…
Det kan bli grottorna i dag, med guiderna som är lediga.
Sol ute, fågelkvitter, jag öppnar skjutdörrarna åt båda balkongerna och stänger av ACn. Någon hänger tvätt på gården. En gäst på hotellet mitt emot äter frukost på balkongen.
Det känns avspänt och skönt. Tar ett glas juice och en macka med philadelfiaost.

Nu sticker jag och tar en kaffe nånstans.
Kameran borde med, för få foton.

Skickad till sjukhus i Phuket

4,5 timmars resa (220 THB), enkel. Jag hittade platsen minibussarna går ifrån och köpte biljett. Det var inte helt lätt för personalen var av den sorten som inte vill prata. Planen var att ta den första bussen, hinna vara på sjukhuset och sen ta sista bussen hem igen 15.30.

Bussresan var ok, lite små säten och inträngd, men ok. När jag landade på busstorget i Phuket, visade det sig att det finns TVÅ sjukhus. "Bangkok Phuket" och "Phuket International"
I samråd med en snäll tant på busstorget valde jag det förstnämnda.
Hon säger att jag ska ta en mc-taxi om jag har bråttom. Hjälm på, typ för liten ridhjälm. Och en liten tanig man i 70-årsåldern kör mig. Perfekt, smidigt, snabbt, schysst och rätt sjukhus! :-)

Väl inne blir jag så väl omhändertagen! Allt är fräscht, någon följer mig hela tiden. Leder mig snabbt till registrering, till prov, till doktorn till fler prov, ultraljud och tillbaka till läkaren. Flyt!
Och alla tog sig tid, var trevliga och proffsiga. Diagnos, medicin och klart! För 1.200 kr
(Glatt berättar dom att jag dessutom har njursten, men det kan dröja innan det märks)

Hit kan man ju åka om man är sjuk! Nu förstår jag att många gör det, ögonoperationer, tandvård och operationer som är väntetid på hemma.

Tar en annan mc-taxi, där stördämparna går i botten och farthindren är …en påminnelse om jordbruksmaskiner på stålhjul utan fjädring.
Med 20 min till godo kommer jag till bussen, och åker hem igen!

---

Så sakteliga börjar jag jobba igen i butiken, det är kul! Vill ju dyka men det här läker långsamt. Jag har inte någon tidigare säljerfarenhet, men att sälja en bra produkt till någon som vill ha den är roligt!
Det är dock mycket småregler att lära. "Den grejjen kostar si om så fast inte om man köpte den också fast då blir det såhär…"

Att vara sjuk har tagit ner kroppens rörlighet, för det har gjort/gör ont. Jag rör mig segt vilket är frustrerande.

Vi var och tittade på en plats vi hyr på resort "Cha-da" där en av oss skall stå och ge info och göra pooldyk. Verkar kul!

Jag är ju ingen nattsuddare i hög volym, så jag hänger inte med på nattrundorna. Men jag gör en del egna små förankringar. "Black Pearl" Har god mat! Lite för dyrt för vardags men dessutom en helgo servitris som blir glad när jag kommer, sånt gillar jag. …hon som trodde jag var pappa till snorkelguiderna…

Och grannhotellets souvenirbutik drivs av en som kan engelska bra, så jag stannar till där ibland och ställer mina thaifrågor, och lämnar tvätt (30 THB/kg) och idag köpte jag en liten glad munkfigur.

Jo, i förrgår var det Krabi och hämta arbetstillstånd! Nu är jag på riktigt :-)
(hittade god "parma" också).

Polisen blockar söder om Saladan. Hjälmkoll.
Det är lite Stockholms skärgård här, en bit från den riktiga lagen. Barn kör mc, inga hjälmar mm
Utom ibland, när till och med polisen har hjälm.

Klassiskt nog har vi svenskar bälte o cykelhjälm hemma men här kör vi lätta motorcycklar, fulla i regn på fel sida av vägen utan hjälm.

Men det är ju så varmt…
Och får man inte löss av lånehjälmar får man väl svamp i hårbotten.

Nu råkar jag ju dels vara febrig och ynklig och har kastat linsen så jag ser bara på ett öga.
Dessutom har olyckan häromdagen fått mig väldigt försiktig.

Jag kör med tanter o barn vid vägkanten!

Jag ska till doktorn. Och jag har varken tid eller lust att vänta, tjafsa, eller hyra hjälm. Vänder tillbaka mot Saladan och funderar på taxi, när den universella undergroundrörelsen "vi blåser myndigheten" kickar in.
En thai pekar på en kompis "Följ honom!" vilket jag gör. Småvägar, över fält o bakgator, lerstigar och över några plankor över en å och kommer upp på andra sidan spärren!
Jag var nog gladare över den där gemensamma, ordlösa, utflykten med min ledsagare än det faktum att jag kunde köra till doktorn!

Nu har dom stått där på förmiddagarna några gånger. Så nu räcker det att peka på huvudet så svarar både falang o thai med Ja/Nej om de är där igen. Små möten, små utomparlemtariska revolter på det lite söta sättet.

---

Baren "Bajen" har en tuk-tuk som kör runt och spelar svensk musik och vinjetten till "Idol".
Känns sjukt. Men de visar avsnitten på sin bar tydligen. Och vill folk se det hemma vill de väl se det här.
Själv tittar jag inte på på TV varken här eller där, det var nog mer när barnen var små. Fast har det inte blivit sämre TV också? Eller är det jag. Tacka vet jag nedladdning! Eller de "Play"-funktioner som börjar bli bra. Vet jag när och hur mycket reklam jag skall utsättas för är det lättare, som "Inslag 2/4 35s kvar tills klippet startar".
Behov, marknad, födkrok. Jag kan se det… men tycker ändå att tuppar som gal och hundskall låter bättre.

"Laundry"
2kg kläder, 60 THB
De luktar starkt av mjukmedelsparfym. Tack och lov rätt gott. Men jag känner mig parfymerad, jämt. Vilket inte alltid känns rent utan mer lite kladdigt, i synnerhet i värmen.

Nu har det regnat i 3 dagar, fast det är ändå varmt. När allt är blött spelar det inte nån roll längre. Värst är att det gör ont i ansiktet att köra moppe i 70. Skinnflådd.

För snorkelgästerna är det ändå mycket roligare att snorkla än att sitta på hotellet i regnet en dag, så det känns fint att vara där och vara positiv.

Vattenpölar, vattnet sköljer varmt över fötterna när jag plöjer genom dom.

Mysigt att komma hem till nystädat och renbäddat :-)

---

Blod kvar på vägen när jag åker till byggaffären.
På morgonen kom vi precis efter olyckan, två moppar. Jag stannar bilen framför den skadade mannen på gatan för att blocka/skydda de som är där. Min kollega, brandmannen, går ut och hjälper till. Det var redan två svenska tjejer där, den ena stabiliserade mannens huvud. När ambulansen kom var det de tre vita som proppsade på att flytta patienten utan att röra nacke och rygg. Det såg snyggt ut.
Lite konstigt att det på en gata i Thailand är tre svenskar som ger första hjälpen, ingen thai. En thai larmade och översatte. Fast.. många svenska dykare med träning här. Det är kanske mer det än att vi är i Thailand.

Jag var lite orolig att vi skulle bli indragna, att de skulle tro att jag kört på dem eftersom jag stod som jag gjorde när polisen kom.

Mot tisdag kväll känner jag mig febrig, går hem och äter ipren. Dagen efter tar jag ipren och vill va i butiken men blir hemskickad. Ingen dykning på torsdag :-(
Jag som skulle ha min första DSD (Provdyk)
*suck*
Safe-ar med att äta köttbullar med potatismos o lingonsylt på "Black Pearl", gott men håglös, jag saknar aptit. Servisen är trevlig och det är en tröst "Kun-Kim, Sabai-di mai?"

Senare på kvällen ser jag något intressant i toan som tydligen kom från mig.. blod! Ooops, jag kissar blod! Det kan inte vara helt ok. Så på morgonen åker jag till Dr Salarin, tvingar mig att försöka äta frukost på vägen men osafe-ar och får en kopp vidrigt kaffe och ris/kycklingsoppa. Petar i maten, betalar och går.

Dr S är bra, mäter blod och urin och säger att jag har Dengue. En grej med det viruset är att blodplättarna minskar för de som gör plättar i ryggen är angripna. Så jag är alltså typ blödarsjuk nu.
Och då är det ju inte bra att blöda inuti…
Man kan förblöda, tappa blodtryck, svimma och dö i Denguechock. Annars är det bara jobbigt några dagar.
Hon ger mig antibiotika för urinvägsinfektion och ordinerar vätskeersättning och att jag håller mig i absolut stillhet. Blöder jag eller är yr ska jag till sjukhus! "Fattar du?"
För förra året var det en kvinnlig turist som var yr ett par dagar på hotellet och sen dog. Jobbigt.

Det känns i allafall ok att ha en riktig diagnos, för man vill ju inte verka gnällig.. "Jag mår lite dåligt…".

13 dagar här, måste alltså fått det här. Bra det, för den sort (av 4) man haft blir man imun mot. Fast nästa gång blir det värre...