Jocke på äventyr

Sover hyfsat en stund tack vara ögonmasken, väska och dator kvar när jag vaknar, bara en sån sak!

På flyget ner satt jag bredvid en belgare som bodde i Singapore men jobbade med Off Shore-nåt i Bangkok. Han undrade om jag ville ha hans nummer om det strulade till sig med förseningen. Stolt tackade jag nej. Nu kändes det som det kunde varit intressant. Fast det här har ju en intressant dimension det också!

Vi vandrar bort till informationen och får beskedet att det inte är någon från JetStar på flygplatsen, men om vi checkar ut vid 2, hittar vårt bagage, så möter vi dem vid check in.

På Changi finns mycket som sagt, förutom kryp i mattan. Vi tittar in på en av de tre biograferna, hälsar på i fjärilsparken, småäter lite av den dyra maten och åker mellan terminalerna med tåget. Terminal 3 är svalare än de andra. Mm.. här händer det grejjer.

Personalen verkar vara två kategorier. Public service är singaporianer (kan man heta så?), vaktmästare och städ något annat, kanske kineser. De kan iallafall inte engelska. Alla är jättetrevliga och hjälpsamma!

Vid två är det utcheckning, vårt bagage står och väntar i "Lost and founds" *puh*
En snabbpaus ut under bar himmel, in i avgångshallen och allt här ute är tråkigare, varmare, fulare jämfört med den fina insidan.

Vi går till incheckningen…
Två gånger faktiskt, för jag vill inte klaga när jag checkar in. Vågen kan bli en besvärlig historia. Så, först dit med ett leende och hur synd det är om oss, låtsas som det astunga handbagaget är fjäderlätt och datorväskan bara innehåller en lap-top. 24kg väska accepteras och jag har klarat en till flaskhals. Får dessutom "Gång + Exit" igen, 13D i en A320.
Vi hittar sen annan personal som vi förklarar vår frustratin över senaste dygnet för.

Självklart är de ju bara handlingbolag och de får inte heller tag i JetStar. Qantas äger JetStar, som körs som två bolag, JetAsia och JetStar International. Vårt byte var mellan de båda och de skyller på varandra. De som försenade oss är inte där och går inte att nå, de andra har inte gjort nåt fel. Moderbolaget svarar inte i telefon.
Hos alla vi pratar med lyser det igenom att det är kört för oss att få något stöd (nu bad vi om att få koamma in i transit-hotellet och duscha och få en matvoucher) för inte ens de fick svar och hjälp när de hade problem… kort sagt så märktes det att de inte gillade JetStar själva. Och som en sa, "Det är ett lågprisbolag, de tar er mellan två punkter och inget mer". Vi kanske kunde fått lite information i går kväll i allafall…ja det kan ju tycka blev svaret.

Vi uppmanas framföra klagomål på deras hemsida, "…men det kommer inte att hjälpa." Vi konstaterar att vi kommer förmodligen att chansa och boka med dem igen, men med större marginaler. Till exempel inte förbetala hotellet på destinationen.

OK, SIN vinner över BKK, bortsett från den vidriga heltäckningsmattan överallt. Och jag inser plötsligt att tack o lov är det inte 'håligolvet' toaletter. Det kunde alltså varit värre!

Och det är inte förbjudet med tuggummi i Singapore, men det är förbjudet att spotta ut det på gatan. Och det finns inte att köpa, utom nikotintuggummin.

Sari har adapter till uttagen! Den följer med in i handbagaget och jag kan få liv i burken och få in ett par bilder i datorn, och få upp filmen med kryp på YouTube! Kul, men nu är det gaten som gäller, fort… går med datorn fortfarande på uppladdning av filmen med krypen, 35% klart, då åker datorn uppfälld genom röntgen. (De har ju säkerhetskontroll vid gaten här.)
Klart, äntligen, snart boarding, ordning på allt. Då.. NEJ! Jag har varit här ett dygn! Och glömde att jag lovat ta med en flaska Vodka till en jag haft kontakt med på Bali!

Rätt nytt plan, ingen mat, dyra wraps, flygvärdinna som heter "Irish". Undrar hur många kommentarer om dan hon får för sitt namn. Hur tänker föräldrarna då? Eller kan de inte engelska, eller varför byter man inte namn? Jag hade gärna velat fatta hur det gick till med namngivningen där. Eller är alla syskon döpta efter kaffedrinkar!?
Sitter och funderar på menlösa kommentarer i familjen…"Latte är så blek", "Skumma inte över nu Capuccino" men får inte till det riktigt.

Snart möts jag av en bil som hämtar vid flyplatsen och tar mig till dykcentrets eget hotell. Svårt att hålla budget när det jävlas ju! Hoppas på dykning i morrn!