Jocke på äventyr

Här har hällregn gjort mig klarvaken,
Är MC resandet i dag orsaken?

Ah? Versform!

Alla röker, inklusive dykinstruktörer. Det ser bara fel ut. Lägger man sen till att CO i trafiken måste lägga beslag på hälften av hemaglobinet så får man väl regelmässigt göra djupdyk för att få syret löst i blodet i stället.

Ska jag stanna på Crystal? Ösregn är väl att ta i?  Äter frukost och går och vilar, somnar till och vaknar vid 10, strålande sol igen.
Checkar ut och betalar, hälsar på ägarinnan (danska Minni som bott här 15 år) och lämnar min CV. Min dykutrustning får vara kvar vilket är en förutsättning för min tvåhjulsutflykt.
Börjar vandra gatorna för att hyra moppe. Kollar priser, ser en västerlänning som ser van ut och frågar om 'Know how'. Han pekar på cykeln och säger nåt som låter som "Maeåån". Från Down Under, bor här, grov dialekt. Han tipsar om ett ställe och säger att han inte skulle betala mer än 30. (My own, sa han alltså, att han inte hyr...)
Det ser ut att ägas av en kvinna på visitkortet han bläddar fram ur en packe kort i fickan, och jag tror i min naivitet att kvinnor generellt sett inte blåser folk lika hårt som män. Jag går dit, långt… varmt o svettigt. Kollar priser på vägen. Väl där ser det rätt skruttigt ut och 2 killar sitter där på golvet. Priset är 50, ingen prutning. Kanske för att de inte har mandat att pruta, dessutom kan inte ägaren komma förräns om en timme, jag går.

Random ställe en bit på väg tillbaka. 50, 30..35! Deal! Fräsch Honda med automatlåda, liten scooter med kanske 80 eller 100cc
Jag hyr på 4 dagar, det känns bra. Kollar igenom den, gör sån där säkerhetskontroll man aldrig gör så ofta som man borde och rullar tillbaka till Crystal med rumsnyckeln jag hittat i min ficka.

Vingligt, ingen VTX inte, men bra drag ändå. Med ryggan mellan fötterna och plånkan under sätet (uthyraren sa att jag bara ska ha småsedlar framme, man tar inte upp alla pengar när man betalar..) zick zackar jag mig ut ur Sanur. "Detached", frihetsberusning. Ingenstans att bo ingen tid att passa och kan ta vilken väg som helst vart som helst :-)

Soppamätaren står på noll, den kan ju va trasig men ingen risk att ta så jag svänger in på en mack. På väg in rullar en HD förbi mig. Killen har skinnväst. Röd/vittt emblem med Indonesia MC, HA hangaround antar jag, så malplacerat så jag nästan skrattar, men det vore kanske dumt.
När det är min tur sneglar jag på räkneverket, för det ska man. Det står på 2,3 liter från killen innan när han för ner munstycket i min tank. Jag ber honom nollställa, vilket ha muttrande gör. 3 liter, fulltank, det sprutar över. Betalar och får för lite tillbaka. När jag påpekar att jag ska ha en 10 till rotar han vidare som om han letar växel. Mm.. jag undrar jag, om han inte hoppats att jag skulle stoppa ner pengahögen och dra. Ni ser! Jag håller på att bli förstörd!

Ut på vägen, nu ska det rullas… solen bränner armarna, visst ja, så var det med moppekörning i soliga länder. Affär, solskydd på, ut igen. Rullar ut ur Sanur.

Fast egentligen märker man inte när en stad slutar och nästa börjar. Alla vägar är bebyggda på samma sätt, skjul eller enplansbutiker. Ont om vägnamn, jag går på solen trots att det är svårt så här på 8 grader syd, men jag rör mig typ N - NV vilket borde vara rätt om jag vill in i landet, höll på att tänka söder där solen är men den är ju i norrläge. Det ligger en ständig röklukt överallt. Trä och plast. Det bränns av ceremoniella skäl utanför dörrar, det bränns sopor och det bränns på risfälten.

Nu la jag deposition på cykeln, hm.. cash. Stannar vid en ATM, använder mitt Eurocard. Två försök, den bara kopplar bort. Åker vidare och får plötsligt …den känsla jag gissar att man skulle haft dagen efter oskyddat sex. Vad gjorde jag? Har jag fått ett oåterkalleligt problem nu? Någonstans gjorde någon kanske feta uttag? Eller är kortet "bara" spärrat.
Letar runt efter en annan banks ATM, där får jag ut. Nå, det kanske bara var ett linjefel. Och jag höll för handen, och lämnade inte ifrån mig kortet utan använde en vanlig uttagsautomat. Eller är hela apparaten en scam??? Nå, någon med avtal med Master Card ska bevisa mitt uttag och bolagen är bra på att försvara sina kunder jag litar på det. Några veckor så får man provsvar. Nej… uttagsbesked…

Utanför ATM naskinen kom en liten gubbe o la en röd lapp på sadeln. Han pekade på lappen och ville ha 1.000 i parkeringsavgift. Inga problem. Dessutom såg jag att alla fick det, då känns det lättare. Att det inte är en turistskatt.

Nu! …men.. armarna bränner igen. I nästa by stannar jag vid något som ser ut att kunna ha kläder. Han plockar fram en stor långärmad bomullströja. Fast med fläckar och lagerskitig. Prutning 50 - 10, man kan ha den till golvmoppning förklarar jag med mimik. 40 - 20 Slutar på 30. Mycket bra att jag köpte den kände jag senare.

Rullar några byar, ja, eller längs vägen ett tag. Frågar då och då vid rödlysen och så, "Ubud?" och de pekar. För att lära mig köra tar jag rygg på kvinnor och barn, det borde vara safe. Men en tjej som höll i styret med en hand körde i från mig utan vidare. Nytt försök, tre barn på en moppe.. ja, då hängde jag på. Vid korsningar mm lägger jag mig i skuggan av andra, precis som på Bangkok's övergångsställen, då hinner ju de bli påkörda före mig!



Mat. Stannar vid något som ser intressant ut, mycket primitivt, men alla tittar på mig och ingen mat får jag och ingen kommunikation fungerar. Försöker igen på likadant ställe. Samma effekt. Tillbaka på moppen försöker en man på dålig engelska förklara något om att det är gästarbetare från Java som äter där. Alltså, tydligen för lågt även för Balineserna.

På ett annat ställe är det en asgladkvinna och en skrynklig man som jag pratar med en stund, hon skär grönsaker och jag köper en bit mango av henne. De förklarar att det ska stå "Warung" där jag ska äta billigt, det betyder ungefär "Cantina". Och det finns ett 50m därifrån. Och har jag inga vänner på Bali? Var är min familj? Och, ja, vilka är vi, helt bortkopplade ur våra samanhang? Nästan sterilt och läskigt att tänka sig.

Detta är ett av få möten som känns… genuina. De är på den nivå att de nästan är förvånade att jag verkligen inte förstår indonesiska. Detta är en bit från alla huvudstråk.
Mannen bemöder sig om att jag kommer in på rätt "Warung", för jag är inne och vänder, känner mig så fel där. Men va fan. Går in och bort till matdisken. 7-8 kvinnor mellan 6 och 60 tittar med stora ögon på mig och på varandra, jag pekar på riset och på en killes tallrik där inne och säger "Same, rice".
Men de hämtar en vaggande rätt glad stor man. Han kan några engelska ord. Lite konstigt verkar det att jag är där och nu skrattar o fnittrar allihop, undrar vad han sagt, fast det känns som ett hjärtligt skratt och jag får en tallrik blandad mat och en dricka för 20. Tar en till dricka för 2. Tänk ett kylskåp som inte har Coca Cola, fanta eller nåt annat man känner igen! Men istéer och fruktgrejjer utan kolsyra!
Maten är god och mättande, lite konstig fritering av kycklingen, men goda biffbitar i jordnötssås. Mycket Chili och sambal.

Stärkt glad och nöjd rullar jag vidare. Frågar, svänger tills det står nåt med Ubud på affärerna, som är konsthantverk av alla de slag. Mycket träskulpturer, mosaik mm
Ett par män vid vägkanten är lite buttra och inte så hjälpsamma när de fattar att jag inte tänker köpa tallrikar så jag svänger in på en bakgata och stannar där det står en läskkyl=människor att prata med.

Liten tjej säljer en läsk, kan inte ett ord, men skrattar och hämtar hjälp. En gumma äldre än döden kommer hasande och jag tänker "What The F…" men bakom kommer storasyster i ljusblå uniform. Gymnasiets skolkläder visar det sig, jag hade gissat på scouterna. Mycket bra engelska och hon reder ut hela Ubud på kartan och tipsar om hur jag hittar boende.

Jag hittar en väg hon tipsat om, och som nämns i LP, Eke's homstay och musiklektioner. Jag hör det.. fiolgnissel, jag kollar lite längre bort… och försvinner upp i bergen mellan rader av tempel. Efter ett par frågor och lite Aha! visar det sig att det inte är tempel utan här bor de rika. Portar och entréer ser ut som tempel med stenstoder och grejjer. Tillbaka ner till Ubud och ner på gatan "Hanoman".

Knallar in vid första skylten "Home Stay" och en kille visar ett rum för 100, taget!
Sitter nu utanför rummet vid ett bambubord och dricker välkomst-te. En kelen hund försöker komma och gosa, men… jag gosar inte med främmande hundar i tredje världen…
Han envisas och jag drar bordet för att blocka hans närmanden från än det ena än det andra hållet. Däremellan kliar han sig våldsamt. Not helping.

Men jag blir myggbiten här, av nåt så litet så jag inte ser dem. Myggspray på. Rummet har ostängbara fönster. Jahaja. Så är det här alltså. Kanske borde tagit med myggnätet, men det sitter ändå ingen krok i taket.
I grannrummet bor en nyincheckad "Corinne" från frankrike såg jag i liggaren. Lite nyfiken och sällskapssjuk är jag ju men jag har inte sett skymten av henne.

Bilder! Lämnat datorväskan med sladd och kortläsare i dykväskan. Inga bilder på ett tag, kan köpa en kortläsare för 65 spänn, men jag väntar hellre.

Efter en hojtur runt på gator o prång, sett apor i parken, http://www.youtube.com/watch?v=P4r8KPbFgPg och letat usb-sladd till kameran är jag tillbaka. Men det är kul att köra runt! Det blir en helhetsbild, och snabba byten av miljöer gör det mer uppenbart hur det ser ut. En felsväng och tjoff in i djungeln. Vilsen. Killen jag frågar skakar på huvudet till både gatunamn och "Ubud". Det luktade bajs där.

Men i rummet intill bor något mycket roligare än en Corinne. Det bor ett par från Lombok (grannön till Bali, på andra sidan 'The Wallace line') som pratar god engelska, de gör terrakotta saker och säljer men är på affärsresa. Vi pratar länge om ditten och datten. De tycker att man borde åka dit, jag undrar hur det är det där.. med islam. Det är inte alltid helt oklompicerat att vara turist, vet en som gått hungrig och ölsugen under ramadan i Istanbuls östsida. men de menar att det är lugnt det där. Mm.. dykcenter där kanske? Och göra utfärder till Komodo.

Stället jag bor på har inte Internet, så jag är på "Clear Café", jättefint! Skulle lätt kunna vara ett hipt ställe i centrala Stockholm. Men, lukten av bränd plast är stark. De hade inte ingredienserna till det jag beställde och jag bad servitrisen ta nåt. Det är en "#%& chilidrink! Jag ler och dricker.

Det finns en ...kategori. En variant av västerlänning som luffade och blev kvar. Långhåriga, orakde, dåligt gjorda tatueringar, skitig urtvättad T-shirt som kedjeröker. De sitter på gatan och pratar balinesiska (tror jag). Mm.. de har iallafall valt. Får de skicka hem en indonesier till Tyskland eller nåt istället då?

Ja, sen finns Yogatyperna. Mycket sånt här. FlashBack av tidigare liv när en kille gör sin morgon Tai Chi vid poolen i ösregn framför frukostätande hotellgäster. jag gillar och tror ju att det är bra! Önskar ju att jag själv hade den disciplinen. Fast när det styr livet, vad det än är. "Nej jag kan inte komma för lillan har inte bajsat ännu", "Vi kan inte ses i dag för jag ska åka inlines en timme och sen ska jag paddla" eller "kan vi åka lite senare för Sean gör sin morgonyoga nu" ...då. Hm. Jag läser in en del av Show Off hos killen. Min tolkning, jag vet. Men den är "Kolla hur andlig JAG är! Och jag bryr mig inte ett dugg om att ni tittar och är obekvämt tysta"
Fast Ubud är ett sånt ställe. Indonesiens svar på Puna eller nåt. Tempel och känna in energierna. Kvinnliga författare som åker hit och "hittar hem" tydligen (LP). Konstnärsmecka, fullt med gallerier.

Nä nu sticker röken i ögonen vill jag lova.
Jag frågade, det är ceremoniellt. "Rökelse". Jojo. Plaströkelse eller? Men bara gudarna är glada. Eller är det ett cover up för sopeldning utanför byn?

Jag antar att jag just hädat.